söndag 7 november 2010

Idiotjävel

Jag känner en lätt men behaglig yrsel. Tog lite av Mannens grovsnus, det är överenskommelsen, jag får bara snusa när jag är full (cigaretter tycker jag numera är äckliga oavsett min status). Full är jag också, lite, valde mellan Stesolid och sprit och bestämde mig för att Xanté och Bailey's är godare.

Är besviken på mig själv. Fick återigen ett bevis på att även om jag är bättre så är jag inte bra. Vi har haft Mannens dotter och barnbarn på besök i några dagar. De är underbara allihopa men jag orkar inte med. Och så kom det folk hit till luncher och middagar, jag gillar alla, inga konflikter, ingen skit, men min hjärna packar ihop sina pinaler och rymmer till något dimhöljt träsk. Idag skulle gänget på släktträff men jag var slut imorse efter tio timmars sömn, kunde inte ens föreställa mig hur jag skulle ta mig ur pyjamasen (som jag fortfarande sitter i). De var så förstående för att jag inte orkade. Jag känner mig som skit. Hur ska folk stå ut med mig? Vill inte vara konstig. Vill inte sticka ut på ett sånt patetiskt vis.

Har suttit framför SATC, ätit överbliven pizza och chips och sista biten av en chokladkaka som jag hittade i kylskåpet. Bytte batterier i vågen som ungarna (4-åringar) har använt som pall i badrummet och kört slut på. Men tänker inte ställa mig på den vågen inom överskådlig framtid, jag har bara ätit och ätit i flera dagar och det tänker jag fortsätta med.

Jag är så ledsen. Ser verkligen fram emot att åka till Stockholm i slutet av månaden, helt ärligt, men jag är så orolig för att återigen inte orka och vara den tråkiga som bara sitter i ett hörn helt vimmelkantig.

Förstår inte. Jag mår ju i stort sett bra. Något har gått så jävla snett med min hjärnkemi. Jag som brukade orka det mesta. Jobb, småbarn, hårt plugg, engagemang. Vart har jag tagit vägen?

Fyllde min dosett och kände mig så hatisk. Kanske är det alla piller som sänker mig? Jag vill ha en enkel lösning. Jag vill veta att bara jag slänger tabletterna åt helvete så blir jag normal. Vill inte vara sjuk och störd och handikappad.

Letar kemisk tröst i nikotin och etanol och socker. Drömmer om ork och kompetens och gnista. Vet att jag inte finner det på detta sätt, självklart vet jag det, jag är för smart för mitt eget bästa, men hittar ingen kämpaglöd i mig själv ikväll.

Längtar efter tiden då jag faktiskt trodde att kniven skulle hjälpa. Men jag har ju slutat, det är off-limits. Några av mina mest aggressiva attacker mal i huvudet i fyrfärgsbilder. Att se ut som jag känner mig. Men nej, det är helt enkelt nej.

Borde försöka att åtminstone ta mig in i duschen innan Mannen kommer hem, han har haft en lång dag. Min dag har inte ens börjat.

19 kommentarer:

  1. Jag föreslår att du riktar din ilska mot dem som orsakat skiten och inte mot dig själv.

    monsi i blått

    MASSOR AV KRAMAR.

    PS. Själv hittade jag lite Johnnie Walker Black Label ... funderar på att göra nån whisky sour kanske.
    (Baileys är så osannolikt ÄCKLIGT tycker jag ... för att inte tala om snus. Intressant det där med smaklökar.)

    SvaraRadera
  2. Tack käraste Laura. Jag ser bara ingen att hata längre. Problem av olika slag har jag haft en stor del av livet, vissa saker som mer direkt hade med trauma att göra har jag kämpat mig igenom (och också ägnat mig åt en del hämnd efter förmåga). Det som är nu... det bara började komma efter min stora krasch -99 som inte var någons fel, bara en massa sammanfallande omständigheter. Psykvården har inte alltid varit så snäll men jag ser inte att mitt nuvarande överkänsliga tillstånd direkt beror på något där... det finns oavsett om jag medicinerar eller inte, oavsett om jag går i terapi eller inte... Min ilska har inget utlopp.

    Stor kram!

    PS. Du kanske skulle gilla champagne ändå, äkta vara är inte söt!

    SvaraRadera
  3. Champagne är helt ok. Men har aldrig hoppat högt av glädje oavsett pris eller andra omständigheter. Menlöst, tycker jag. Men jag kan skåla och se glad ut, of course.

    Belugakaviar och pepparvodka däremot ... ANYTIME, any circumstances :)

    (vad hungrig jag blev nu då?)

    Nu ska vi kanske inte bråka, men personligen tycker jag att psykvården har en mycket stor del i det hela. Om inte ... ja.
    Måste säga att jag blir väldigt förvånad över att du tar så lätt på det där? Förmodligen för att du inte hade levt om de inte hindrat dig att ta livet av dig? Fullt förståeligt i så fall. Vi slutar resonemanget där...

    MERA KRAM TILL S !!!

    SvaraRadera
  4. Haha, tomaxy i grönt, måste bara berätta.

    SvaraRadera
  5. Jag känner igen den där förlamande tröttheten man känner när man t ex är med folk. Som man inte riktigt förstår. Är inte andra såna också? Men nej, andra verkar orka hur mycket sällskap och jobb som helst.
    Min dosett är välfylld också, kanske är det den som är boven i sammanhänget? Trög, trött och utanför. Tack för det televerket.

    SvaraRadera
  6. Laura - hahaha! bråka på bara! :) Men min erfarenhet av psykiatrin innehåller lite allt möjligt bra och dåligt. Har råkat på enstaka skitstövlar men de flesta har varit harmlösa, några bra. Det har ofta rört sig om systemfel när det skitit sig, som läkarbrist som resulterar i hyrläkare som har noll koll. Den enda gången jag fick LPT var det berättigat, i min mening, så vi har väldigt olika erfarenheter där.

    Sedan hade det absolut varit jättebra om jag fått rätt diagnos tidigare (jag är dock bara småbitter, jag är inser jag själv svårdiagnosticerad). Men för att det verkligen skulle ha gjort skillnad skulle jag behövt fått diagnosen för 25 år sedan dvs väldigt många år innan jag hamnade inom vården...

    SvaraRadera
  7. Miriam - det är så svårt att svara på det där om medicinerna är boven. Jag tror tyvärr inte att det är så för mig, för ibland har jag gått många månader utan piller och ändå varit så trött och lättstressad, det kan jag läsa i gamla blogginlägg.

    Men jag drömmer ändå om att slänga pillren... fast jag vet hur det går.

    Kram!

    SvaraRadera
  8. Besvikelse är inte en bra känsla. Hoppas att den går över.

    Kram!

    SvaraRadera
  9. Alltså, trötthet är en biverkning av snart sagt ALLA mediciner. Nästan i alla fall. OBS att jag betonar NÄSTAN, men det är väl säkert 95 procent??
    Fråga vilken distriktsläkare som helst.
    Psykiatrer tycker antagligen att trötthet är ett normaltillstånd. Varför de gör det kan man ju bara spekulera i. Tjänar bra gör de i alla fall.

    conedod i grönt

    SvaraRadera
  10. Charlyene - ja, det är ändå inte mycket jag kan göra åt saken...

    Kram!

    SvaraRadera
  11. Laura - saken är att jag de flesta vanliga dagar om jag bara får gå hemma och skrota är pigg. Jag har tidigare ätit mediciner som jag blivit trött av, och så känner jag absolut inte nu, utom att jag sover på nätterna men det är ju bara bra.

    Nej, jag är väldigt stresskänslig. Det är när jag har mycket liv och rörelse omkring mig som jag blir utmattad och det tar ett tag att komma igen. Jag har kollat gamla blogginlägg som jag har så långt tillbaks som till 2003 och även där klagar jag på stresskänsligheten, även under perioder då jag inte åt mediciner alls halvårsvis i sträck. Jag tror det blev tydligt ett tag innan min första psykkontakt, under sammanbrottet för elva år sedan, och sedan har det blivit värre. Jag vet inte exakt vad som orsakat vad, men tror inte just detta enbart beror på mediciner.

    SvaraRadera
  12. Du har obehandlat posttraumatiskt stressyndrom samt medicinframkallad bipolaritet?
    INTE kul, nej.

    nusse, i grönt (haha!)

    SvaraRadera
  13. Stämmer inte helt in på mig som jag ser det, min bipolaritet bröt ut enligt vad jag minns sådär 17 år innan min första psykmedicin, den blev bara intensivare med åren som den ofta lär kunna bli om obehandlad alt. felbehandlad. Det mesta av den posttraumatiska stressen tycker jag har börjat ge sig. Mycket snack med man och vänner plus tio år i terapi (och lite hämnd där det passat). Det som fortfarande stör mig ibland är minnen från de senaste åren, men inte från att någon gjort mig någonting utan själva tillståndet, ångesten bakom självskadande och suicidalitet, balanserandet på verklighetens gräns, det skrämmer mig.

    (kul ord idag)

    SvaraRadera
  14. Okejrå. Tur för dig att jag inte är din psykiater :D

    Kan ju vara intressant att veta att samma byggbolag som ska [öh, du vet, hemma hos dig typ] kör omgörning av attraktivt område annorstädes som jag höll till på ett tag.

    azzlker

    SvaraRadera
  15. Helt ärligt, det här ska vi nog prata vidare om, dock ej på nätet! Vi får ta vid där vi började men aldrig gick vidare för det kom så mycket annat KÅNSTITT emellan. Men det är underbart att du mår så mycket bättre.
    Stor kram!

    mishibl

    SvaraRadera
  16. Ja, vi pratar mera. :D Kan inte du ringa mig någon dag/kväll? Jag tror att du är en mer upptagen dam än jag!

    Det där byggbolaget ser jag på med skepsis, men det vågar man väl snart inte säga här för de äger hela bygden...

    Jag har otvivelaktligt mina mörka stunder, men jo, i det stora hela mår jag mycket bättre.

    Stora varma kramar!

    SvaraRadera
  17. "Drömmer om ork och kompetens och gnista"..

    Finaste fina. Du har kompentens. Men brist på ork och gnista tenderar att käka upp den.
    Men som sagt. Kompetent ÄR du.
    Skriv inte ner dig mer än så. Du är fin och klok.

    SvaraRadera
  18. Osynliga - tack. Dålig dag igår.

    SvaraRadera
  19. eggzakkt min kära S !

    Du bör ej vara ute efter någon att hata ... men de som har ett ansvar bör ju [blaaaaaaaa], JO det viktigaste är ju ändå att man lever. Men P**B kan dra åt h-e ... och deras kompisar också

    skaffist ..?
    i RÖTT ..?

    This is gonna be a grejjt dejj.

    SvaraRadera