onsdag 17 november 2010

Ghostbusters

Har varit lite trött idag, sov en stund mitt på dagen medan Mannen lagade mat. Det känns lite lustigt men trevligt att sova mycket utan att vara deprimerad. Jag har inte varit deprimerad på många månader nu. Ångest ibland, upprörd, stirrig, men nej, inte nedstämd på det sättet. Blev påmind om självmordsspöket i en konversation med en vän, men det är just ett spöke nu, något halvt genomskinligt som skymtar i ögonvrån när månen skiner men snabbt går upp i icke-materiella atomer. Inte en tremeters staty i svart marmor som när som helst kan väckas till liv.

Vilken lättnad det är att inte leva under dödshot! Sedan hur länge det varar... men det spelar ingen roll idag.

11 kommentarer:

  1. Ingen vet vad framtiden bär med sig. Men jag hoppas ändå att depressionen håller sig borta.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Charlyene - en får hoppas helt enkelt, och försöka leva i nuet.

    Kram!

    SvaraRadera
  3. hittat hit via en slump.
    Ska läsa igenom.

    Har nyss fått min diagnos bipolör 1 efter att haft ett helvete större delen av mitt liv.

    Skönt att hitta lite likasinnade.
    kram

    SvaraRadera
  4. Hej Carola :) Du är välkommen att hälsa på när andan faller på. Visst är det märkligt när man får sin diagnos så sent i livet, tänk om man hade kunnat få hjälpen tidigare!

    Kram!

    SvaraRadera
  5. Va skönt att ha en man som styr i köket så du kan vila dig! Ha en bra dag! Kram!

    SvaraRadera
  6. Miriam - ja min karl duger till mycket. ;) Fast det är oftast jag som står vid spisen, han är smart och säger ofta att han gillar min matlagning, så blir jag smickrad och rör ett varv till i grytorna. Fast han får gå ut med soporna. ;)
    Kram!

    SvaraRadera
  7. Jag vill adoptera din man, han verkar så snäll och hjälpsam :) Jag blev av med mitt hjärnspöke genom att ge honom namnet Rufus och då kunde jag kicka ut honom. Han försöker komma in ibland men han kommer inte mer än med ena foten innanför dörren :)
    Kramkram

    SvaraRadera
  8. Hejsan kära vän, så skönt att hälsa på hos dig igen.
    Ska försöka börja blogga, har massor med ord som vill komma ut och så längtar jag efter dig och vår kontakt.

    Kramar

    SvaraRadera
  9. Tack för att du kikade in hos mig med...

    Folk säger att nu kan det bara bli bättre, du har fått en diagnos, se inte bakåt m.m.
    Just nu är jag bitter och låt mig vara det, ingen kan ju styra mina tankar och känslor.
    Kunde jag det, ja då skulle jag inte må så här:)

    Du får gärna skriva till mig om din historia.
    Trevlig helg

    SvaraRadera
  10. Bloggullet - så härligt att höra av dig, du och din blogg har saknats. Nu ska jag genast springa över till dig!

    Stor kram!

    SvaraRadera
  11. Carola - ibland är man bitter. Det hör också till livet, tycker jag. Och bara man inte fastnar där för gott så är det inte hela världen.

    Ska försöka mejla dig framåt kvällen.

    Ha en trevlig helg själv!

    SvaraRadera