Torsdag. Oj. Var är jag idag? Vaknade tidigt före alarmet, pigg, hade sovit 5-6 timmar, då blir jag pigg. Ett tag åtminstone.
Träffade Syster I på morgonen. Det tog raskt ner mig på jorden. Prat om sömn och mediciner och gränssättningar. Hon sa inget fel, det är bara jobbiga ämnen. Tyngd till marken vandrade jag därifrån i mina höga kilklackar. Ner till centrum, nagellacksborttagningsmedel (jag gillar ordet). Pensionärsbussen hem balanserandes en liter svenska jordgubbar, 35 kr tyckte jag var hyfsat, och de var goda (inte supergoda men det får man sällan numera, hörde någon (jord)gubbe på tv som berättade att de riktigt söta sorterna sällan odlas nuförtiden för de är inte lika hållbara).
Väl hemma har jag tillbringat större delen av dagen med att vanka fram och tillbaka. Rastlös rastlös. Låg ena sekunden och nästa jublande glad över de nyheter som har nått mig idag, yngsta sonen har fått jobb äntligen, stora sonen har fått lysande omdömen om sin mastersuppsats (och jobb).
Men jag har svårt att stanna upp och vara produktiv alternativt slappna av. Avundas Mannen som vilar på soffan.
Det suger när det varken blir hackat eller malet.
SvaraRaderaNär man varken kan vara produktiv eller slappna av.
Usch ja. Nu försöker jag stryka ett streck över gårdagen.
RaderaHej!
SvaraRaderaKänner igen mig i dina berättelser. Oron, rastlösheten och ångesten. Det är tack vare mina assistenter som jag får något gjort, de puchar på mig.
På måndag ska jag träffa läkare på psyk för först gången på jag vet inte hur länge (var där i vintras för ett intyg, det var gjort och skrivet på mindre än 5 min). Jag har en samtalskontakt som kommer hem en gång i månaden, men det ger inget. Vi har känt varandra för länge nu, i ca 20 år. Han fixar med recept.
På kvällarna sitter jag ensam, ass. slutar 21. Kan inte koncentrera mig på TV eller läsa så det blir datorn som får vara sällskapet. Nu, när jag tappat rösten, kan jag inte ens ringa någon en stund. SMS är tjatiga att skriva på Iphonen.
Sitter nu i långärmad tröja och fleecejacka och fryser, ingen värme på elementen trots att det bara är 8* ute, 19 inne.
Det blir att sova tidigt, men då vaknar jag också tidigt.
Du, livet är inte så kul som jag trodde när jag var ung!
Kramar/Lena
Jag blir verkligen ledsen av att läsa om hur du har det. Att inte läkarna kunnat hjälpa dig hittills fast du lider så mycket. Nej inte trodde man att livet skulle bli så här.
RaderaEn stor kram!
Det pratas om att det är nyttigt att bara vara. Här och nu. Men hur svårt är inte det? Finns säkert dom som klarar det.
SvaraRaderaDu klarade att gå en sväng och åka buss. DET skulle jag vilja klara... men man får nöja sig med det lilla. Alla har inte samma kapacitet. Dock vore det skönt med lite mera balans.
Kram ♥
Blir man buddistmunk och tränar i trettio år så... ;)
RaderaVisst är det bra att bara vara, men tror de flesta bara klarar det korta stunder.
Nej, alla fixar inte samma saker. (Tänk om jag klarade att köra bil!) Men en del människor verkar mer allround än en själv. Då halkar man lätt in på tankar om "vad har jag gjort för fel?" som inte leder någon vart...
♥