Jag mår bra. Känner mig glad. Men den där överkänsligheten har inte lagt sig. Har begränsat tiden vid datorn de senaste dagarna och känner att det behövs just nu. Koppla ner, koppla bort. Promenerar en-två timmar om dagen och tack och lov protesterar inte ryggen.
Utlovat 25 grader imorgon. Jag ligger aldrig och steker på stranden så jag vet inte riktigt vad jag ska göra av det fina vädret. Men kanske den långa vändan genom skogen? Skulle gärna doppa tårna i vattnet också men när jag var där nere i onsdags var det mycket brun alggegga i strandkanten, det är mindre kul att gå i. Men skogen är fin, skogsstjärnorna blommar för fullt, ljuvliga små varelser.
Harmlöst. Det är sånt jag får ägna mig åt och tala om.
Egentligen sliter jag kopiöst med att ta medicinerna. Att det är ologiskt att kasta dem verkar inte spela så stor roll. Hurra för hjärnan! "Vem är jag utan kemikalierna?" Min skalle dräller redan av naturens kemikalier som styr varje tanke. Sekunder innan jag tror mig ha fattat ett beslut kan man se med vetenskapliga instrument vad jag bestämt mig för - åtminstone när det gäller enklare saker som att röra ett finger. Går det att extrapolera till mer komplicerade tankar? Ingen vet. Ännu. Kemikalier och elektricitet skapar mig, driver mig, rena dr Frankensteins laboratorium. Att det då ska vara så känslosamt att tillsätta lite molekyler utifrån.
Kanske är det bara det svåra i att anpassa sig till "lagom". Alla tycker väl att jag borde vilja vara lagom, normal, sansad, frisk. Men jag kan sakna urkraften, t.o.m. i avgrundsdepressionen. Nej, jag kan inte förklara det.
Saknar viljan att vilja något, känslan att känna något. Så där på riktigt. Så där hjärtligt. Men pessimisten i mig säger att man naturligtvis inte kan få allt.
SvaraRaderaOptimisten säger: Varför inte?
Njut av dina promenader. Kram
Jag vacklar. Vill ha mina uppåtsvängar. Men självmordsbenägen vill jag inte vara. Försöker ta mitt förnuft till fånga och inse att det ena kommer inte utan det andra. Var dag är mer eller mindre en kamp att acceptera läget och inte leva i ett drömland.
RaderaKram!
Nej en del är svårt att förklara. Jag vill inte ens käksa p-piller pga hormonerna som är konstgjorda o tillsatta. Man vill vara sig själv.
SvaraRaderaDet är svårt när man är helt störd när man är sig själv... Och allt är kemikalier. T.o.m. maten man äter är kemikalier. Usch, blir jobbigt när man börjar tänka.
Raderamen så fint du skriver om detta...
SvaraRaderal.a.g.o.m.
jag har också svårt med vart jag ska ta vägen nu sedan vi "hamnade" i lyan. sol på balkongen endast på morgonen. sen kommer em-fängelset.
det kryper i mig.
detta är en bostad för höst, regn, mörker och vinter!
Jag kan föreställa mig att det är en omställning när man har bott i hus. Finns många förväntningar på vad man ska göra när solen kommer fram. Bada, sola, grilla. Jag gör inget av det, åtminstone inte just nu. Även fast jag gillar solen.
RaderaKemikalietänket ska man nog oxå vara lagom med (lättare sagt än gjort) även om det är en livlina
SvaraRaderaMilla skriver klokt att hon "saknar viljan att vilja"... det gör jag med. Just nu bara ÄR jag... inget mer
Beror förstås på hur man använder kemikalierna. Vitaminer är också kemikalier, men dem stoppar folk glatt i sig i mängder. Lite komplicerat är det.
RaderaJag saknar också viljan... ofta.
Ja visst är det en skum känsla hur medicinerna kan påverka en..... ens personlighet och sådana grejjer.... Kram
SvaraRaderaDet är knepigt, en viss del av ens personlighet finns alltid kvar tycker jag, men annat förändras som du säger. Och det är frågan om man ska sikta på att bevara allt som man var från början, även om delar av det är extremt destruktivt? Eller ska man kuva de farliga delarna av sin personlighet?
RaderaKram!
Jag är glad att jag slipper de sjuka delarna av mig själv..... de är himla påfrestande..... men sedan finns ju de positiva bitarna med att man får mer energi som man ju saknar...... Jag tycker INTE man ska leva ut självmordsbenägenhet..... så i det fallet är det väldi väldi bra om man kan kuva sina drifter..... eller hur! Numer känner jag att sjukdomen är sjukdom och jag är något annat...... men det kan vara svårt att särskilja.... det hade jag problem med i många år..... jag försvarade sjukdomsyttringar för jag trodde det var jag...... typ..... du förstår?
RaderaTror jag förstår... och lite är jag där fortfarande, utan hypomanierna känner jag mig inte hel, trots att de stökar till det och alltid slutar med en krasch... vill inte acceptera verkligheten. Det är också svårt att förstå att jag kanske inte måste vara depressiv mellan varven, det har ju varit en livsstil... Men jag kommer kanske till den punkten att jag kan ta in allt detta, jag har åtminstone tagit stora kliv ditåt.
RaderaJag har känt många gånger när jag varit en bra period där jag känner glädje och då kan jag nog sluta med alla kemiska hjälpmedel. Tyvärr har det aldrig funkat :( Nu har jag iaf fått en läkartid för att diskutera mina mediciner. Brukar bara bli jättefel när jag är där och petar själv.
SvaraRaderaStörsta kramen till dig <3
Jag har också slängt medicinerna ibland när jag trott mig vara stark. Sedan har jag fått gå tillbaka till doktorn med svansen mellan benen. Hoppas din läkartid går bra och att du får rätt hjälp med medicinerna (det är lustigt, fast jag våndas själv över att ta dem så kan jag utan vidare se att andra människor kan ha fördelar av dem - inte är man logisk inte).
RaderaStor kram tillbaka! ♥
Ååååå 25 grader, låter lite lagom det =)Jag är dock så vit så vet inte om jag vågar visa mig, fast visar jag mig inte så kan jag inte få någon färg heller =) Hoppas du har en bra dag!!
SvaraRaderaKramkram från sjuksängen
Alla (nästan) är väl vita just nu! ;)
RaderaKrya på dig!
Här blev det då inga 25 grader :( Eller egentligen vet jag inte för jag ligger i sängen och inte gått ut på 2 dagar men vad jag kan se utanför fönstret så är det inte en solstråle i sikte. Men det verkar som att den försöker titta fram där bakom molnen så lägger mitt hopp till eftermiddagen =) Får se om jag orkar ta mig ut lite då.
SvaraRaderaKramkram
Solen håller nog mest till här nere i Skånetrakterna. Men jag hoppas ni får en släng av den också.
RaderaKram!