torsdag 3 maj 2012

Änglatofflor

Det har faktiskt ljusnat lite nu frampå eftermiddagen. Svävar inte som en trollslända, men känner mig halvt om halvt normal, eller något åt det hållet iallafall. Bara genomtrött efter samtalet med Syster I, som täckte in allt möjligt mellan förhållandet till Mannen och självskadandets funktioner. Det kan bli intensivt. Men vi har en överenskommelse om att jag får säga ifrån när det blir för mycket.

Miniatyrshopping imorgon, som i "sparsamt". (Ska köpa piller på måndag så där ryker 2000 kr.) Det ska ändå bli kul att gå runt och kolla på grejer och umgås lite med min mamma. Hon tittade förresten in oannonserat i morse. (Hon och min styvfar bor hos en annan släkting.) Ringde på medan jag stod i duschen och inte hörde någonting, och Mannen fick yrvaken öppna. Här hemma såg det rent förjävligt ut, diskhög, papper över hela köksbordet (deklarationsdags ;)) odammsuget - det sköna är att jag inte bryr mig så mycket som jag "borde". Visst, jag hade tänkt städa innan jag bjöd in henne imorgon, men jag är inte och har aldrig varit någon pedant. Varför ska jag egentligen ha ångest över det? Det är inte osanitärt, toan är ren, för gammal mat rensas ut och soporna är nogsamt sorterade och kastade, disken sköljs av, tvättunnorna svämmar inte över. Det är mest att det emellanåt inte är särskilt snyggt rent estetiskt. Om det stör någon så får den personen ta hand om sin egen ångest. :P

8 kommentarer:

  1. Lite skit i hörnen är bättre än ett rent helvete. Ha en fin kväll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis :)
      Ha en fin kväll själv!

      Radera
  2. Härligt att höra att det har ljusnat. Jag är glad för din skull och hoppas att det håller i sig.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! En dag i taget är väl mantrat.

      Kram!

      Radera
  3. sådana där spontanbesök hatar jag!
    avskyr. hemskt.
    min hem är min borg faktiskt.
    mina vuxna barn får komma hur som helst men inga andra.
    gillas icke!
    kram och glad fredag med mamma :)

    SvaraRadera
  4. Känns oerhört skönt att höra att jag inte är ensam om att ha smått kaos hemma. Finns varken ork eller lust att ta fram dammsugaren eller nåt annat städredskap. Skulle någon komma oanmäld är det som sagt dennes problem. Jag lider inte. Virvlar det runt en dammtuss på golvet så böjer jag mig ner och blåser in den under nån byrå eller så...

    Det där med oanmälda besök gör mig inget faktiskt. Jag har mycket svårare för att planera. Tänk om jag inte orkar/vill när den bestämda dagen kommer?

    Kramen ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag bjuder sällan hem folk. "Finbjudning" har vi nästan aldrig. Mannen är också en huskatt som vill kura upp sig i soffan och vara ifred när han är ledig. Bjuder hellre ut folk på mat eller fika.

      Radera