fredag 21 november 2008

Uppgång

Ringde AF-handläggaren igen imorse, och nu ringde han tillbaka till slut. Sa att han hade mycket att göra... Men han har iallafall äntligen pratat med företaget och jag ska dit på möte på fredag. Han sa att han hade avsatt en timme, det låter ärligt talat rätt mycket. Jag menar jag har ju arbetsprövat där redan, det känns inte som att det är så mycket att planera, jag får hänga på när de visar mig arbetsuppgifter och försöka få grepp om verksamheten allt eftersom. Känns som man borde kunna ordna en överenskommelse på en kvart och så kan jag börja direkt. Men nej, sen ska jag tydligen också skriva en handlingsplan tillsammans med AF-mannen vid någon senare tidpunkt. Undrar om jag ens kommer igång före jul... Jaja, det var ju skönt att det börjar röra lite på sig ändå.

Åh, jag är sååå kaffesugen idag. Drack en kopp imorse och har försökt hålla ut, men nu gav jag upp och gjorde lite presskaffe. Har bakat en mjuk pepparkaka också, underbart! Sen har jag tvättat och diskat och suttit en jäkla massa vid datorn, ibland känner man sig som ett svart hål som bara suger in bokstäver från skärmen.

Min yngsta ringde igår, han hade fått resultatet på högskoleprovet, 1,9. Jag är jätteglad för hans skull. Han har precis bytt till mitt efternamn också, det är ett ovanligt namn som bara min släkt har så jag tycker det är roligt. Och pratade med min mamma nyss, hon ska få 79 000 kr retroaktivt för en omräknad pension, plus att hon nyligen ärvde 30 000 efter nån gammal farbror. Universum verkar vänligt inställt till mig och mina närmaste just nu. :)

Den stora frågan är om jag ska bege mig ut en stund nu, det har slutat att snöa och klockan är bara halv 3. 

Lyssnar på sentimentala kärlekslåtar och tittar på våra blommande orkidéer.

3 kommentarer:

  1. Lycka till nu när livet leker och ta tillvara stunderna!

    SvaraRadera
  2. Tack för din kommentar på min blogg. Det var ett fantastiskt resultat din son fick på högskoleprovet, det är roligt att det går bra för barnen. Dock älskar vi dem ändå hur de än är.
    Det är intressant att följa din blogg när jag känner igen mig i så mycket.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Tack hörni. :)

    Gladana - du har helt rätt i att man älskar sina barn oavsett prestationer. Jag blir glad för att det öppnar dörrar för min son när det gäller utbildning, men det jag verkligen älskar honom för är att han är en sån fin människa.

    Visst är det kul när man kan hitta helt främmande människor på nätet som man ändå kan känna igen sig i. Jag tycker det ska bli spännande att höra hur det går för dig med arbetsträningen.

    Kram allihop!

    SvaraRadera