Trots att jag bara druckit två glas, jag avstår från att bli full med tanke på alla piller, så har jag fortsatt till det sentimentala tillbakablickande stadiet. Så mycket snurriga grejor man har gjort. Bara en sån sak som att skaffa barn vid 22, med någon man varit tillsammans med bara några månader, utan att tänka igenom det alls innan. Det hade kunnat gå hur som helst. Hågkomster paraderar genom huvudet. Jag kan visserligen önska att jag åter hade vissa av de möjligheter som ändå fanns när jag var yngre, men önskar mig tillbaka till den tiden gör jag inte. Det är bättre att minnas de bra dagarna i ett rosenskimmer väl förankrad på den trygga sidan av 40.
Toner från 70-talet...
Hohoho..."bara" ett par månader! Jag hade kännt Loppans pappa i 6 veckor!
SvaraRaderaJag ångrar inte henne en sekund, men jag MÅSTE ha varit uppe i varv!
Hahaha, men du fick iallafall något bra utav galenskapen. Jag ångrar heller inte ett dugg att jag fick mina barn. Och det gick ju faktiskt rätt bra ändå. Det är mer att man sitter så här efteråt och förskräcks av allt som hade kunnat gå fel...
SvaraRadera