November är högt på min lista över saker som vänligt men bestämt kommer att utplånas när jag blir universums härskare. Det är en halvtimme att gå hem från stationen och det regnade ihållande och iskallt hela vägen. Men snart är det december, ha!
Annars var det en trevlig dag, inte märkvärdig på något sätt, men shoppade loss lite. En snyggt julröd väska, ja det där med jul är egentligen underordnat, jag gillar rött och passar på när det finns i affärerna. Och så ett par jeans att jobba i. Några av mina gamla par kommer jag inte i längre ens med skohorn, och jag vill ha tre par att växla mellan. En hel del av jobbet är lagerarbete, flytta runt på tygrullar och sånt, ganska dammigt.
Nu har jag satt upp stjärnan och ljusstaken och gjort pepparkaksdegen. Har sett om The secret life of the manic depressive efter inspiration från Kimmi men känner mig märkligt distanserad. Lite av det gamla vanliga "men jag är inte knäpp, jag behöver bara skärpa mig, det är mitt eget fel att saker har gått åt helvete och nu ska det bli bättring!" Jag ser själv det ironiska i att ha levt med den slingan i huvudet hela livet och aldrig riktigt ha lyckats med den där skärpningen. Ändå... visst tror jag på det. Någonstans. Känner att jag just nu måste avstå aktivt från att svepa in mig i den lockande förnekelsen.
Jaja, nu dricker jag Geisweiler och lyssnar på käck pop, just nu The Submarines. Såg dem i Göteborg senast och fick en cd signerad av Blake (tjejen) komplett med en gullig ritad ubåt. "Inga bekymmer i världen"-musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar