lördag 1 november 2008

Undkomma

Frost. Blå himmel. Rostgula ekar. Nästan grällt vackert.

Bara en vecka tills jag får åka och hälsa på mina barn, längtar. Den äldste har systemkamera, jag ska be om att få lite färska bilder på dem och deras tjejer (herregud, sambos är de nu).

Svårt att riktigt fatta nu att man varit beredd att slänga bort allt det, velat avlägsna sig själv från spelplanen av en tvångsmässig blandning av smärta och omsorg om andra. Avfart. Avgrund. Jag vill ha någon sorts försäkran från universums goda makter att jag är färdig med min tjänstgöring nu och aldrig behöver åka till självmordsfronten igen. Även fast jag vet att man inte får några garantier, att risken för återfall är hög. För mig är det ju inte några stökiga ungdomsår som man kommer över. Smärtan har följt mig och fördjupats med åren. Vill ändå hoppas att min nya nivå av självbevarelsedrift ska hålla. Att jag inte pressar mig för hårt att ta på mig andras bördor, att jag är mer medveten om saker jag behöver sköta för att ge mig förutsättningar att må bra, att jag nästan har accepterat medicinerna. Som ett mantra upprepar jag "jag ska tillhöra de 80-90 procent som överlever".

Dagens blomma: rödgul germini.

3 kommentarer:

  1. Ja jag håller med. Är nog inte många myndighetspersoner som är så, som håller kontakt efter 6 år och fortsätter ger en råd och sånt. Det är bra med ramar men ibland hålls dom lite väl hårt. Det är bara att tacka och ta emot och visa uppskattning tillbaka och att jag är glad för att jag har fått möjigheten att lära känna henne som inte slutar bry sig bara för att hon inte har mig på papper längre.
    Bra inställning att du vill / ska vara bland dom som överlever. Det har jag också bestämt mig för. Jag tänker aldrig tillåta mig ett återfall äve om risken är hög. Jag ska bli en av dom som inte får återfall :) (weee hoppas jag inte lovar för mycket nu)

    KRAM

    SvaraRadera
  2. Tror du kommer bli en sån som överlever. Du verkar så stark.
    Tack för de extra kramarna.

    Massa varma kramar tillbaks

    SvaraRadera
  3. Kram på er Maria och LaLuna.

    Jag är inte starkare än någon annan... Har lite flyt just nu.

    SvaraRadera