tisdag 11 november 2008

Närkontakt

Har varit på körträningen och sjungit O helga natt. Så höga toner finns inte, jag kommer att vara hes som en kråka i tre dar.

Inte ett ljud från AF ännu. Vad håller gubben på med, han skulle bara ringa ett samtal, det kan väl inte ta över en vecka? *surar*

Andra litiumprovet imorse. De måste undra på provtagningscentralen för Mannen och jag kommer oftast tillsammans, vem av oss som än ska ta prov. Kanske spekulerar de i vem som är personlig assistent till vem, hihi. Självklart är det onödigt att vi går båda två, men det finns någon sorts trygghet i det som jag tror vi båda uppskattar. Vi gör ofta såna småsaker i vardagen tillsammans, och jag tror det funkar som ett extra kitt som håller oss ihop. Inte för att jag känner mig tvingad in i närhet, vill jag ha egen tid kan jag alltid få det utan sura miner. Men jag är så bekväm med att ha honom inpå mig, det känns inte som att det inkräktar.

Eftersom jag blir påverkad av tv-reklam gick jag in på www.fonus.se och fyllde i Vita arkivet, önskemål om hur man vill ha sin begravning o.s.v. Självklart föll det en del tårar under processen men det känns bra att ha tagit någon sorts ansvar. Läste också på SvD:s Idagsida om hur folk kan tvista när någon dött, så jag lade till några förmanande ord om att jag vill att mina närstående ska hålla sams. Det känns nästan skönt att inte ha några större tillgångar som folk ska ärva. Fast en del lyckas ju ändå bråka om kökshandukar och sopptallrikar...

Kanske bäst att vara extra tydlig med att jag inte planerar att dö inom överskådlig framtid. Inte frivilligt iallafall...

3 kommentarer:

  1. Ja absolut. Det finns så himla många bra och kloka motton.
    haha AF verkar vara som FK ungefär. Den snubben jag hade på FK skulle bara kolla om mina kvitton hade kommit in eller vad det var, det tog han 3 veckor att göra. Så ha tålamod :)
    Jag är bara 28 år än så länge men jag skickade in papper för flera år sedan om donation, att jag vill donera mina organ. Tror det var när jag var runt 22 eller nåt. Även att det är en sår grej så är det nog nyttigt att göra det ändå för man vet aldrig när dagen är kommen. Äve fast jag inte heller har tänkt dö förrän jag typ är 101 år hehe. Eller kanske inte så länge förresten. Men den dagen jag inte kan röra mig som vanligt så kan kärringen lika gärna kollapsa :)
    Kram

    SvaraRadera
  2. Onödigt skulle jag inte vilja säja att det är, jag tycker det är fint att ni stöttar varandra såpass att ni följer med varandra på en så enkel sak som provtagning som kan vara nog så skrämmande emellanåt.

    Det är är hemskt hur folk kan med och bråka när en närstående har dött, tycker att dom borde ha fullt upp med att sörja kanske men allt för många gånger är så inte fallet. Bra initiativ!

    SvaraRadera
  3. Tack ni båda. :)
    Usch, jag är så trött nu så det blir ingen mer intelligent kommentar ikväll.

    SvaraRadera