lördag 22 november 2008

Nedgång

Kutade runt på stan. Sen kom avsaktningen. Nästan så man hörde bromsarna tjuta. Solen i skallen gick i moln, låga grå regnmoln. Fikade med Mannen och en brukare på Espresso House. Drömde mig bort långa stunder även om det var mysigt att sitta där. Det var proppfullt med poliser utanför, huliganbråk. Några meter ifrån, ett universum bort. Tack och lov uppmuntrade Mannen mig att ta en taxi hem, pallade bara inte med att gå hela vägen i kallblåsten på mörka isiga gångvägar.

Känner mig trött, seg och lite ledsen nu. Orostankarna kommer och nästlar in sig, "arbetsträning haha, efter en månad kommer du vara helt körd", "du kommer rasa ihop igen och alla kommer att bli besvikna", "du är så jävla självcentrerad, tror du att nån vill läsa ditt dravel, nä, ändå envisas du med att blogga, jävla pinsamma loser" - med andra ord lika bra att inte tänka alls. Tv, vår frälsare, giv oss idag vår dagliga dos hjärndöd. När jag var energisk i morse bäddade jag rent i sängen så jag kan krypa ner under täcket och kolla på X-Men.

4 kommentarer:

  1. Det finns visst någon som vill läsa det du skriver. JAAAAAG! :) Älskar att läsa det du skriver så fortsätt med det. KRAM

    SvaraRadera