tisdag 18 november 2008

Kategorisering

Återigen fick jag vaka över vården. Hämtade blodprovsremisserna i psykreceptionen och tittade över dem. Då märkte jag att litiumsköterskan missat göra en markering av vilket prov som skulle tas på en av remisserna. Fick säga till på mottagningen. Fan vilken koll man får ha. Nu har jag iallafall tagit provet imorse, sex rör! Dr B sa att kreatininvärdet låg på gränsen, så han ville ta om alla proverna för säkerhets skull. Jag har aldrig fått någon indikation på något njurkrångel tidigare i mitt liv så jag hoppas det inte är något. Osökt börjar man undra om de där jävla överdoserna i mina sämre ögonblick har stökat till det. Men det är för tidigt att börja oroa sig, så extremt var inte provsvaret.

Regnigt, blåsigt, ruggigt. Jag sitter här med två extra tröjor och ullstrumpor och fryser ändå, och vi har inte ens särskilt kallt i vår lägenhet. Visst känns det ibland som att november är en utmobbad månad som ingen tycker om, men det är faktiskt inte utan anledning...

Mer vårdsnack: fick brev från Dr B med en kopia på det han lagt in i kvalitetsregistret BipoläR . Intressant att se hur det ser ut. Han tyckte att det var bra om jag läste det och korrigerade eventuella fel. Hittade bara en grej, han skrev att jag började med lamotriginet 2008 när det egentligen var dec 2007 - det känns förlåtligt.

Jag lade märke till att på avsnittet om psykiatrisk samsjuklighet tar han inte med borderline. Det visste jag iofs redan att han ändrat uppfattning, men det var ändå intressant att läsa. Jag tycker att det stämmer; jag uppfyller faktiskt inte kriterierna. Extrem separationsångest eller svart-vitt tänkande har jag aldrig direkt haft. Självskadandet, självmordsförsöken, humörsvängningarna och de dissociativa episoderna har alla försvunnit med min nuvarande medicinering. Jag lever i en mycket stabil relation sedan 9 år och har inga direkta konflikter med omgivningen. Det blir helt enkelt inte mycket kvar av den diagnosen. Kan läggas på högen där de andra gamla diagnoserna samlats ("ångesttillstånd UNS", vad fan är det?) Men så värst bitter är jag inte. Jo, det hade varit väldigt bra om jag fått den här behandlingen tidigare och sluppit att nästan ta livet av mig, men jag har fått träffa flera intressanta människor med borderline-diagnos och mött acceptans. Det ska inte kastas bort.

4 kommentarer:

  1. Tur att det är ordning på dig, själv har jag ingen aning om vilka prover jag tar, vet bara att det tar hysteriskt många...

    Länken du skickade förstod jag inte. Är det någon särskild forskningsgrupp du hamnat i? *seg i dag, sorry* Kramsi

    SvaraRadera
  2. Det är ett nationellt kvalitetsregister, dvs man samlar statistik för forskning och för att kunna utveckla vården. Förhoppningen är på sikt att få med så många som möjligt av de enheter som behandlar personer med bipolär sjukdom, fast dit har det väl inte kommit ännu. Obs det är frivilligt från patientens sida att vara med.
    Kram tillbaka!

    SvaraRadera
  3. I min journal som skrevs i början av 2000-talet så står det "Personlighetsstörning UNS" och har fått lära mig att UNS står för Utan Närmare Specifikation. Alltså ingen konkret diagnos utan man har lite av varje, allt i allo alltså :)
    Kram

    SvaraRadera
  4. Jo, jag vet vad UNS står för, men tack ändå. :) Jag menade att "Ångesttillstånd UNS" är en så väldigt vag diagnos, vem har inte lite ångest ibland liksom. Men det finns faktiskt ännu mer luddiga diagnoser man kan få, diagnoskod F99.9 är "ospecificerad psykisk störning", haha. Gissar att den mest används när man ännu inte kunnat lista ut vad problemet är.
    Kram på dig!

    SvaraRadera