onsdag 19 november 2008

Arg

När jag träffade AF-handläggaren för drygt två veckor sedan skulle han ringa företaget jag förhoppningsvis får arbetsträna på och sen återkomma. Han sa också att ville jag ha tag på honom skulle jag ringa och lämna ett meddelande på hans svarare så ringer han upp. Har inte hört ett ljud sen dess, så igår morse ringde jag och bad honom kontakta mig. Fortfarande inte ett ljud. Nu börjar jag bli sur. Hur svårt kan det vara att ringa ett samtal, det är ju faktiskt hans jobb. Grrr.

Det grämer mig för jag sa att jag kunde ringa företaget men AF-gubben insisterade på att han skulle göra det. Hade jag inte gjort vad jag skulle hade de säkert varit på mig, men själva behöver de tydligen inte göra sig någon brådska.

6 kommentarer:

  1. Låter bekant det där... varför hör man ALDRIG någon som har något gott att säga om AF egentligen? Jag kan faktiskt inte påminna mig om att jag någonsin har hört någon säga; Gud vad de var bra på AF!

    SvaraRadera
  2. Tack snälla du. Vet att det kommer gå över. Man får väl helt enkelt vara glad över att man har förmågan att reagera. Och måste tillåta sig att göra det, annars är man inte mänsklig. Känns fortfarande förbannat surt och jag kommer antagligen inte släppa det helt förrän jag klarat provet, elelr hela kursen. För på grund av alla repetitioner och kuggningar så komemr jag nu ligga aslångt efter och det känns så jävla onödigt. Har inte ens kommit till halva boken än och jag har bara en termin kvar. Vill gärna gå vidare sen. Men men, på nåt sätt lär det väl gå men har inte ett dugg lust att räkna just nu.

    Dom där AF och FK människorna verkar fan vara stöpta i samma form för alla verkar vara likadana; svårt att höra av sig, svårt att bry sig och svårt att göra något, så man kan ju undra vad fan dom gör hela dagarna.

    Nu ska jag försöka städa av mig lite frustration. Provade städning en gång när jag hade kraftig ångest och det var faktiskt väldigt effektivt så värt att prova igen :)
    Kram

    SvaraRadera
  3. Kimmi - du har rätt där. Självklart kan en del av det vara att man inte gillar själva situationen och då klagar på den myndighet som är närmast. Men faktiskt tror jag inte att det är hela sanningen - man kan ju på andra områden hitta personer som verkligen är service minded och både anstränger sig för att vara effektiva och vara trevliga mot klienterna/kunderna. Så det går ju faktiskt - om man vill.

    SvaraRadera
  4. Maria - haha, jag har just dragit av en jättedisk och lagt in lite tvätt i maskinen, är nog dags att skura golv också. Visst är det värt att prova mot irritation. Och så känner man sig lite duktig efteråt.

    SvaraRadera
  5. Usch ja, AF dom ger mycket ångest. Nu pluggar jag ju visserligen men jag minns mycket väl det där suget i magen när kärringen (ursäkta språket men..) från AF ringde eller skickade brev och skulle ha mig på olika aktiviteter. Hade aldrig något emot att gå på dessa aktiviteter och höll alltid på tiden men så fort jag inte svarade i telefonen så påminde hon att om jag inte gjorde detta "SÅ KOMMER DINA PENGAR ATT DRAS IN UNGA DAM!!". Jag är oxå rätt säker på att hon aldrig helhjärtat försökte hjälpa mig, men det är en riktigt lång historia.. när jag väl själv hade fixat jobb och skrev ut mig ur deras system så firade jag med glass :P

    SvaraRadera
  6. Beva - ja det låter verkligen som det skulle vara värt att fira!

    SvaraRadera