fredag 7 augusti 2009

Överväxel

Känner mig märklig till mods. Så glad och så fixerad vid självskadetankarna. Har hållit mig igång idag, men det räcker inte, så jag satte just igång ännu en omgång tvätt.

Som jag misstänkte fanns det enligt sekreteraren ingen notering i journalen om att dr B skulle skriva något intyg. Vi pratade om det först när vi sågs och sen en massa annat, så det är nog inte så konstigt om han glömde av det. Tur att jag ringde.

Inte för att jag vill ha något jävla intyg. Men förnuft, S, förnuft.

Fantastiskt väder. Jag gick två timmar i morse, och sen fikade jag på stan med en kompis (efter att jag tvättat lakan och ett sofföverdrag).  Nu har jag diskat och skiter i sömnpillren och dricker bubbelvin istället. Mannen har tandvärk så jag ska försöka vara lite hänsynsfull och inte peta på honom hela tiden. Fast jag vill prata. Tyckte t.o.m. att det var skitkul när min mamma ringde.

Stod med en vass sak i handen idag på Maxi. Jag vill bara ha en viss sorts verktyg. Släppte den, men jag vet inte hur länge jag kommer orka stå emot. Det känns så jävla dramatiskt eftersom omgivningen i mycket dömer mitt mående efter om jag skadar mig. Vill att man ska fatta att det är mer komplicerat än så, men när jag knappt kan förklara det själv så hur ska de förstå?

6 kommentarer:

  1. Hur ska man förklara vissa saker och kan man förstå allt? Det undrar jag med.
    Jag hoppas att du har det så bra du kan och att det ordnar sig med tankarna.
    Bamsekramar

    SvaraRadera
  2. Nej, det är rätt mycket begärt att andra ska kunna läsa alla ens tankar och känslor... och en del kanske man egentligen vill ha för sig själv. Fast ibland vill man kunna vara tydligare, och bli bättre förstådd, så det blir lättare för alla inblandade.
    Tack!

    SvaraRadera
  3. Vet hur det känns att stå där med vassa saker i handen och ha lust men att inte göra det. Att försöka så mycket man kan att låta bli att skada. Att tänka på konsekvenserna. Så långt det går. Själv har jag packat bort en filékniv ur bestickslådan, jag törs inte ha den där, den är himla vass.

    Uppner
    Kram

    SvaraRadera
  4. Tack för att du berättar Uppner. Det är otroligt hur mycket energi man får lägga på att övertala sig själv att låta bli. Bra att du plockade undan kniven, man ska inte utsätta sig för frestelsen i onödan.
    Kram!

    SvaraRadera
  5. Var rädd om dig S - du behövs för att du är du.

    SvaraRadera
  6. Käraste Kimmi, jag planerar inte att gå någonstans (utom kanske till Coop och köpa saltlakrits, men det återstår att se).

    Äh, ursäkta att jag skämtar bort din omtanke, jag är inte så bra på att vara seriös just nu.

    Kram!

    SvaraRadera