Imorgon tar sommarlovet slut, terapin börjar igen. Det är nästan så jag börjar spana efter höstlöv. Längtar efter att få titta på sommarens händelser med någon som både har insider-information och utifrånperspektiv. Drar mig för ansträngningen som krävs. Till slut, när jag inte orkar älta detta längre, så flyr jag till det ytliga och ältar jag vilka kläder jag ska ha på mig, vill se snygg men bekväm ut för att signalera friskhet, att visst hade jag ett litet psykbryt nyss men nu är jag på gång. Skapa en image i förhoppningen om att det smittar av sig. Fake it 'til you make it.
Kutade runt på köpcentrat idag, provade allt inom synhåll, inklusive Ikea-möbler som jag inte alls tänker köpa. Är djupt förälskad i ett par röda högklackade skor, men när ska jag ha dem? Men de passade precis in i dagen som gick i ytlighetens tecken. Vill byta hårfärg också, har varit blonderad rätt länge nu. Vill byta sofföverdrag, med nya kuddar till. Vill resa. Vill flytta. Vill att allt ska vara annorlunda. Tills jag plötsligt börjar längta efter tryggheten i min obäddade säng, sovrummet med sliten rullgardin och slokande krukväxter och en hög med olästa böcker på golvet. Och så Mannen, min stöttepelare i stormen. Förändringshysterin lägger sig, gäspar och somnar in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar