Ok, nu överdrev jag grovt. Mer av ett snett småleende. Men iaf.
Gjorde vad man inte ska och drack flera glas vin igår kväll och åt ansenliga mängder vitlöksbröd. Förutom lätt huvudvärk (förlåt mig, min stackars litiumuttorkade kropp) mår jag betydligt bättre denna morgon. Vin & bröd - en klassiker.
Trots dylika utsvävningar har jag gått ner 10 kg från när jag var som störst i våras, utan att egentligen banta eller på något sätt sluta äta. Tror inte det syns så mycket för en utomstående, skillnaden i att gå från tjock till aningen mindre tjock är inte påfallande, men det börjar kännas i kroppen. Men jag märker hur påverkad jag är av samhällsideal (detta hemska ord), att gå ner i vikt är fiiiiint, (om man inte passerar en hårfin gräns mellan supermodellsmal och sjuk, då anses det fuuuult). Jag ska vara stolt, enligt normen. När det som egentligen skulle vara en guldstjärna i kanten för mig vore att fixa min attityd till sömn, men det finns inte på kartan. Vilka hemliga laster har folk därute som ingen ens kommer på tanken att ifrågasätta?
Ibland tror jag att vi lever i ett kontrollsamhälle. Går du ner i vikt, då visar du att du har självkontroll och det är bra. Slutar du röka, har du självkontroll och det är bra. Etc. Men det är ingen som tycker det är negativt när en har för mycket kontroll. Det prisas istället... Konstigt.
SvaraRaderaKontrollbegär är inte en av de sju dödssynderna... men där borde vi kanske tänka om.
SvaraRadera