fredag 7 augusti 2009

Hoppetihopp

"Borde sova". Mitt livs motto. Jag har sovit, nästan 4 timmar. Skulle ha tagit en nitrazepam igår kväll, visste att det vore vettigt för jag sov inte så mycket natten innan. Och natten innan. Och natten innan. Men sen blev det att jag tog en snaps istället när vi grillade på balkongen. Och jag blandar aldrig benso med sprit, oavsett hur litet sprit (har man principer slipper man tänka). 

Igår var en fin dag. Jag gav mig ut på långpromenad 06.30 - får nog göra detsamma idag för jag är så rastlös. Sedan badade vi i havet. Donade lite hemma, jag försökte sova en stund men det gick inte så bra. Grillkväll till slut, lax med pesto, de blev precis lagom stekta.

Och nu sitter jag här och studsar, den där märkliga känslan av intensivt kryp i kroppen och mild eufori, vill röra på mig men inser trots allt att jag nog får vänta tills det blir ljust ute. Riktigt ljust, inte bara vag gryning.

Skulle också kunna göra en massiv runda på nätet och uttala mig om allt och alla, men sen blir det en massa svar som jag inte orkar med efteråt... been there done that, för många gånger.

Online shopping... behöver jag ens förklara varför det skulle vara en dålig idé? 

Egentligen vill jag göra annat också, superkicken, knivbladet. Jag kan skada mig av så många olika anledningar, längtan efter bedövning, bestraffning, tvångstankar, ospecifik ilska och sorg, men vid enstaka tillfällen är det bara j-t kul, hur konstigt det än låter. Sen vet jag ju att baksmällan är rätt tung.

Ser ni vilken koll jag har, radar upp mindre bra handlingsalternativ och argumenterar emot. Jag är riktigt rationell, än så länge.

Om inte läkarintyget kommer med posten idag måste jag ringa och dubbelkolla så det inte blivit bortglömt. Gillar inte att vara påstridig, särskilt inte om ett intyg. Inte för att min läkare någonsin brukar vara annat än trevlig i telefon, men den nya sekreteraren kan låta lite bister. Jag kommer att ringa om jag måste. Jag gör många saker för att jag måste. Jag måste bara inte tycka om det.

Hmm. Vad jag kan göra är att springa över till tvättstugan och kolla om det finns tid kl 7. En rejäl lakanstvätt är nog vad jag behöver.

10 kommentarer:

  1. Känner igen mig så otroligt mycket. Var också ute på promenad idag. Sover lite om nätterna och undrar om jag är på väg att bli manisk nu...?

    Sitter också här och hoppar typ.. Vad fan, vart finns balansen?

    *kram*

    SvaraRadera
  2. Du var minsann uppe med tuppen :) Undra om det har varit fullmåne varje natt denna vecka för du har inte sovit så mycket och jag har inte kunnat somna så har fått ta sömntabletter hela veckan. Gillar det inte men måste ju sova.
    Hoppas du får en underbar dag.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Tack för att du sa till angående textfärg, har ändrat nu :) Som sagt så kunde jag inte riktigt bestämma mig för vad jag tyckte men nu tror jag det blev bättre. Hoppas det :)
    Kramkram

    SvaraRadera
  4. Tack snälla du för dina kommentarer. Jo jag känner likadant, att tystnaden ibland får en närmare ett självmordsförsök. Man blir så fångad på någe sätt. Men nu ska jag göra mitt bästa för att "komma ut" :)
    En psykolog sa till mig en gång att jag hade en tjej i mig som jag låst in med dubbla hänglås. Visserligen så pratade jag knappt alls på den tiden, fast jag tror att den tjejen finns kvar fast kanske bara med ett hänglås. Eller hänglåset sitter i fast det kanske inte är låst och hon vågar nog bara inte komma ut. Eller nåt....nu blev det bara massa svammel. När jag börjar så där så känner jag mig ibland lite religiös haha Du vet religiösa ska ju ibland hålla på och ge värsta utlägget om gud och så och så kan jag känna fast att jag skriver om helt andra saker :)
    Kram

    SvaraRadera
  5. Puffan - säg till när du hittar balansen! Ta hand om dig nu.
    Kram!

    SvaraRadera
  6. Maria - har svarat i din blogg som du nog sett. :)

    SvaraRadera
  7. Lite bestraffning skulle inte skada mig heller...eller jo det skulle det, först skönt att göra det sedan bestraffning som svider

    Kram uppner

    SvaraRadera
  8. Ja du uppner, det brukar bli surt i det långa loppet, svårt bara att komma ihåg det ibland. Ta det lugnt!

    SvaraRadera
  9. Jag blir inte manisk när jag inte sover, mer som en zombie. Och det är kanske tur för jag sitter ju ofta uppe på nätterna. Om jag blivit manisk så hade jag kanske aldrig gått och lagt mig.
    Kram

    SvaraRadera
  10. Kram Bloggullet! Nja, fullt ut manisk är jag inte, lite uppe i varv kanske...

    SvaraRadera