lördag 30 augusti 2008

Yes

Dagens blomma: thailändsk tulpan.



Med risk för upprepningsuttråkning är dagens musik åter The Killers, Bling (confessions of a king) Det är min äldste sons fel.


Jag har nästan diskat färdigt, bara champagneglasen kvar. Jag tycker om att jag kan blogga om disken. I det banala finns så mycket personlig frihet. Något kan ha betydelse i min värld och jag får uttrycka att här, just nu befinner jag mig. Alla små små saker som också är livet, som utgör ryggraden som bär upp de stora rörelserna, den dramatiska mimiken.


För jag hade ju lika gärna inte kunnat stå här och diska. Svårt att glömma att man stått vid stupet på darriga ben, att man faktiskt på sätt och vis lever på övertid. För vem kan begära en chans till och en chans till? Jag tror inte på att lidande per automatik gör en människa mer nobel. Ändå är jag rädd att glömma, helt lämna det bakom mig, glömma att jag aldrig kan räkna med något, inte ens mig själv. Att kämpa är bara en del av ekvationen, det finns de som simmar och simmar men ändå drunknar till slut, livbåten kan vara för långt borta. Så länge jag har mark under fötterna får jag vara jävligt tacksam.

2 kommentarer:

  1. kloka ord som vanligt.
    Och jag håller med dig, ska försöka tänka på det du skrev här..

    kram

    SvaraRadera