Dagens blixt från ovan: känslan när jag satt där på fikarasten och lyssnade på småpratet tvärs över bordet och insåg att jag inte längtar efter det "normala" livet. Jaha, och vad gör man av det? Jag är alldeles för beskedlig och konventionell för att flytta ut i skogen och skriva poesi, eller vad man nu förväntas göra om man inte är bekväm med det "normala".
Jag vet inte. Just nu jagar jag bort tankarna med glas efter glas av rosa bubbelvin och chilinötter. Såg tyngdlyftning på Eurosport. En fransman svimmade efter sitt lyft, föll raklång. En stund senare gick han upp igen och slog personligt rekord. Visst känns det lite trösterikt att människor kan vara så jäkla envetna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar