Ikväll ska det bli sällskapsliv. Ett par vänner som vi inte träffat på ett tag. Jag har sökt några recept på nätet, lite vågat att bjuda på rätter man aldrig testat och dessutom till en fransman, men det går nog (blir det oätligt får man väl göra mackor till dem, haha)
Känner mig tjatig värre, men det är en sån lättnad att långa stunder få känna sig stabil, som att det är möjligt och tillåtet att få testa ett vanligt liv. Helt tror jag aldrig jag kommer anpassa mig, bär på för många minnen av ett liv utanför normen, och risken för återfall kommer troligen alltid finnas, ingen medicin är perfekt. Men att få slappna av lite. De blippar jag haft de senaste månaderna har stannat som just blippar, inga starka signaler på radarn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar