söndag 10 augusti 2008

Motvalls

Bäddar in mig i händelselöshet för att försöka ladda inför morgondagen. Svinbra med OS, lagom hjärndödande.

Fast i fredags kväll var vi faktiskt en kort sväng ute på stan efter att Mannen kommit hem från jobbet. Det var en lokal festival, vi tog en promenad, tittade på fyrverkerier och tog en drink på en krog. Var hemma före midnatt. Man är ingen festprisse precis.

Annars är det samma gamla uttråkande slitning inom mig själv mellan självvald isolering och viljan till kontakt. Det går ju inte att ha umgänge med andra bara på egna villkor, men jag blir lite diffust tjurig när det går över en gräns och jag känner det som att jag "ställer upp". Varför har jag blivit så ogin? Det är inte så att folk ställer orimliga krav. Något i mig protesterar skarpt och högljutt över att behöva vara närvarande i stunden. Lite konstigt känns det att mitt bättre mående sammanfaller med att inte släppa in så mycket av omvärlden. Bakvänt mot vad jag förväntar mig, vad jag hört.

Tänk så överkänslig jag är mot att avvika, trots att jag gjort det en del i livet. Vill att jag ska fungera "rätt" även när det gäller måendet. Känner mig i botten generad över att medicinerna haft sån effekt, piller är inte fint, man ska gå i terapi och lära sig hantera livet eller bli buddhist eller på andra sätt skaffa stora livsavgörande insikter, det är fint. Då känns det som att jag inte har rätt att påstå att jag mår bättre nu, väntar på att allt ska krascha eftersom jag inte blivit en bättre människa. Snacka om att lägga krokben för sig själv.

Ska nog, apropå umgängesliv, ringa S idag. Åh vad jag är lättad att hon hunnit hem från Kaukasus innan det brakade loss.

Se där, säger mig inte orka med mina vänner men nog behöver jag dem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar