Är lite mer dämpad idag även fast jag sov rätt kort, är nog tillbaks till normal. Sluta-med-medicinen-för-jag-mår-för-bra-för-att-äta-piller-tankarna har försvunnit ut i kulisserna. Kanske ska ta upp det där med litium igen nästa gång jag träffar min läkare, han har pratat om det ett par gånger men jag har sagt nej, mest pga fördomar allvarligt talat. Men samtidigt är jag inte helt bekväm med långtidsanvändning av Risperdal. Enda gångerna jag har haft vanföreställnings-aktiga symptom har varit i samband med djupa dalar och akut ångest, så när man kommer tillrätta med det tror jag inte jag behöver något specifikt psykos-förebyggande, iallafall inte som underhållsmedicinering.
Är så glad att jag inte har skadat mig alls, inte ens lite, sedan jag senast var inlagd i februari. Inte så mycket duktighet egentligen, jag har helt enkelt inte känt något större behov. Kan gå in på Clas Ohlson utan att vilja shoppa knivblad, vågar t.o.m. ha en mini-schweizerkniv i nyckelringen utan rädsla eller tvångstankar. Frihet.
Återtog en välvillig inställning till Friskis&Svettis igår genom att gå på vanlig jympa som gör mig mer avslappnad än de flesta avslappningsövningar. Har ju knappt tränat på hela sommaren så aj vad med träningsvärk idag. Men känner mig något mer kämpavillig att ta upp motionerandet igen. Go me!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar