Träffade folk från bemanningsföretaget som fixar fram en plats att arbetspröva på. Ska testjobba i tio (arbets)dagar, sedan tillbaka till Kristianstad för avslutande samtal. Bara en kort stund efter att jag kommit hem från mötet ringde arbetsfixarkvinnan upp och sa att hon hittat en plats på ett mindre textilföretag, något med att klippa upp provbitar och lägga in dem i datasystemet (gissningsvis inte själva tyget utan information om det). Ja, vi får väl se på måndag. Hon sa att de hade haft någon annan som arbetsprövat där tidigare och personalen var trevlig. Det låter ju bra. I övrigt reserverar jag mina åsikter tills jag sett det hela på närmare håll.
Sitter och tittar på kartan från hitta.se och försöker lista ut vilken gångväg som är närmast. Det är någorlunda gångavstånd, kanske 40 min? Buss är inte riktigt att tänka på i vår lilla stad, det ligger inte på rullatorlinjen. Lite sport är det att tråckla sig fram mellan smågatorna. Man ska över järnvägsspår också vilket begränsar valmöjligheterna.
Håhåjaja, vilka världsproblem man brottas med!
Igår var det fyra månader sen vi gifte oss. Det här har jag sagt flera gånger till Mannen, men det förtjänar att sägas igen: jag är så otroligt glad för att Mannen är glad för att vi gifte oss! För det känns som om det skulle ha kunnat varit bara min grej som han gick med på lite oengagerat; istället visar han mig om och om igen att han tycker det är speciellt att jag är hans fru. Jag trodde inte jag skulle bry mig så mycket om det som jag gör.
Det här känns som ett alldagligt inlägg och det är just precis så jag känner mig idag: alldaglig. Det är inte så tokigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar