Morgonsvammel

Sovit ca 4 timmar. Precis fel. För lite för att må bra, för mycket för att lätt somna om. Jag gjorde som man inte ska, låg och vred mig i sängen i ett par timmar. Har gått upp nu och fixat kaffe. Kanske blir jag sömnigare igen. Kanske startar jag dagen.

Irriterade och sorgsna tankar om vartannat. Jag som en gång fick MVG i Matte E har tappat mellanstadiematten. Har inte den blekaste aning om hur man dividerar för hand, insåg jag för ett tag sedan. Det svider för mycket för att jag ska ta mig för att googla svaret. Jag är inte strålande vacker eller sportig eller cool, det jag har haft är min hjärna och nu har jag inte den heller.

Funderar på vart jag kan åka över dagen. Göteborg är lite långt bort och dyrt och de flesta där jobbar väl. Äta en glass i Helsingör? Dyr glass, men... Jag behöver något att göra som inte kräver den hjärnkraft jag inte har. Kanske får jag bara ut och gå.

Fast jag skulle vilja låtsas att jag har hjärnkraft och gå på Forskningens dag 2-3 nov i Malmö/Lund. http://www.med.lu.se/forskning/forskningens_dag/program_foer_forskningens_dag_2010 Varje föredrag är bara 10 minuter, kanske går det. Jag saknar så att gå på föreläsningar.

Över tilll skräckfilmen: Igår kände jag något som kittlade i nacken när jag pratade i telefon. Jag viftade till med handen. Såg sedan en jättespindel på golvet! Jag förvandlades raskt till ett fjompigt fruntimmer och Mannen fick bära ut den. Min mer extrema spindelfobi har gått över, men nej, de stora får inte klättra på mig!

Hjärtligt

I morgon kväll ska jag på hjärt-lungräddningskurs på brandstationen. Lite läskigt, kommer jag att kunna koncentrera mig och hänga med. Men det känns viktigt. Är nog 15 år sen jag gick en sån kurs. Tänk om man någon gång behöver använda kunskaperna.

Filofax

Beige är färgen för dagen. På kroppen och i knoppen. Har mest häckat framför datorn. Jag är frustrerad över att inte kunna planera en Stockholmsresa. Brorsan har erbjudit lån av deras lägenhet när de är bortresta, men är de som vi vill hälsa på tillgängliga, och får Mannen ledigt, och blir allt sånt utrett innan de billigare flygbiljetterna tagit slut? Jag och Mannen har lite skilda åsikter om hur brådskande det är. ;)

Det är lustigt, jag fick ett sånt sug efter att resa bort under de få dagarna jag var uppåt nyss, nu är jag sansad men suget finns kvar. Inte så mycket att resa till något som att resa iväg från. Jag vet att det är en sorts risk, ynka fyra dagar i Stockholm kanske är tre för mycket *håller händerna för öronen och lallar* men inga dagar i Stockholm kanske är tre för lite. Egentligen borde jag kanske hålla mig till dagsutflykter, det är lagom stimulans, skit också att folk bosätter sig för långt bort. Jag blir stressad, allt tar an för stora proportioner, kontrollbegäret väcks och jag vill PLANERA. Jag kan alla hotell i Göteborg och Malmö och de flesta i Stockholm. Nu håller jag på och spanar in biluthyrningsfirmor. Googlegooglegoogle. Kanske skulle jag behöva klippa mig och skaffa mig ett jobb. Finns det jobb där man har helt fria tider, inga deadlines, väljer sina arbetsuppgifter själv och bara pratar med chefen när man känner för det?

Sorg som jag vill slippa erkänna.

Lite ospecifikt shoppingsug också. Får se till att sova inatt.

Ospeciellt

Samlat glad och pigg idag. Fint ute, även om det blåser kraftiga höstvindar. Har följt med Mannen till Vampyrcentralen och allmänt stressat honom med saker han ska göra. Han tar det med ro, som tur är. Ibland är jag lite jobbig. Om en stund ska vi till restaurangen vid havet. Får sluta peta i mig vindruvor så jag orkar äta maten.

Tänkte en del tunga tankar imorse men nu bryr jag mig inte, har ältat färdigt för idag. Nu ska jag se på havet.

Utgångspunkt

Bättre idag, någon sorts återgång till normaliteten. Det var inte så farligt ändå, jag tappade inte kontrollen helt varken uppåt eller neråt. Borde vara en uppmaning till mig att ta de sabla medicinerna, de gör ju skillnad.

Lite extra introvert blir jag när saker har hänt i min skalle. Funderingar på vad som har varit, vad som skulle ha varit om inte om hade varit. Idag är det inte så destruktivt och bittert, idag är jag mer glad över vad jag klarat av och vad jag sluppit ifrån.

När jag var yngre var jag aldrig suicidal, utom några vaga orealistiska tankar i yngre tonåren. Jag kunde må fruktansvärt, förlamande dåligt, men jag tog inte nästa steg ens i tankarna. Det kom runt 35, och plötsligt var allting möjligt. Ospecifika tankar blev mer fokuserade planer blev halvdana försök blev planer för mer än halvdana försök. Jag balanserade på kanten med ena foten utanför. Jag satte tillbaka foten på marken. Mörkret dök upp ett par gånger till när jag kollapsat mig själv, men då bad jag om hjälp innan något hade hänt. Visst, hjälpen var mest att vara instängd och förvarad, men det hjälpte ju.

Att jag skriver om det ändå så här efteråt är att jag inte är fri från upplevelsen. Ett stråk av PTSD kanske - jag har ju trots allt upprepat befunnit mig i en livshotande situation. Har flashbacks ibland, men att jag pratat och skrivit om det gör ändå att det känns uthärdligt.

Kanske hamnar jag aldrig där igen, kanske gör jag det. Den som lever får se.

Mos

Känslan av att ha blivit överkörd av ångvält sitter i. Det var rätt trevligt igår, fast jag blir så fruktansvärt utmattad av att umgås med folk jag egentligen inte känner så väl. Till slut kändes det som om jag skulle somna vilken sekund som helst. Tack och lov behövde ena gästen gå hem till sin hund vid 11.

Jag är så ledsen. Ingen anledning alls. Bara ledsen.

Fall

Tog de förbaskade sömntabletterna som jag ska ta när jag börjar flyga. Tretton timmars sömn. Ont i hela kroppen. Tyngd. Vill bara gå och gräva ner mig djupt i jorden. Hatar.

Födelsedag i familjen så jag måste vara åtminstone ett spår av produktiv. Känner mig skamsen för att jag inte är normal.

Bravo

Jag har tagit mina mediciner, givit kreditkorten till Mannen och är i det stora hela väldigt skötsam.
(vad jag drömmer om är en annan femma)

Hopp

Fan, jag når högre höjder än Stefan Holm! På högskoleprovet. Undrar om han vill byta liv med mig? :P

Bråkräkning

Jag glömmer bort mellan varven hur mycket jag tycker om att sitta upp tidigt, tidigt på morgonen. Höra Mannen sömnandas eller musik i lurarna. Sockerdrickan längs ryggraden. Kontrollkänslan. Haha, Mr Sandman, I'll beat you hands down.

Dock är jag höggradigt förnuftig och reser ingenstans. Fast jag suktar över Reseguiden. Men vi grävde lite i vår buffert när vi köpte fina tv:n så vi borde spara ihop en del igen (om jag nu inte lockar Mannen att bara köpa trevliga saker till mig för pengarna ;)) Jag ska inte ens till Göteborg, även fast det finns människor där jag längtar efter.

Känner mig som en yin-yang-symbol. Ge mig mer, det här är jag van vid, ge mig kaoskänslor. Bort dumma vanilj-piller. Mer av allt! (fast mest yin då)

Men förnuftet hänger kvar som en igel och tråkförmanar mig.