Finns det något specifikt ord för det där när man är stolt över att ha gjort rätt men egentligen ångrar sig? Ambivalent låter för allmängiltigt. Dygden är dygdens belöning, men lite odygdig kanske man vill vara?
Ser ni mig i lönndom samla argument för varför jag inte ska sova om nätterna, eller iallafall låta bli såna där små runda saker som ser till att jag sover? Sällan har jag varit så klart medveten om att jag skulle kunna lyfta nu om jag bara satt uppe och såg på soluppgången istället för att tillbringa min tid i dvala. Hur kan man vara så envist tjurskallig att man väljer att glömma bort händelser som är så färska att målarfärgen knappt hunnit torka, hur hårt man slår sig när man landar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar