(Skriven på avdelningen och bloggad i efterhand)
Mest förundran. Att vara här, nu, på detta sättet. Handen som räcks ner i vattnet och obönhörligt krusar ytan. Gör si så blir det si, gör så så blir det tv-seans med en kopp blandad o'boy och kaffe i den stenhårt frambesvärjda trevnaden. Kommer på mig själv med att svara högt på frågesporten och kvinnan bredvid mig i soffan säger "du har läst mycket va?" Läge att göra sorti åt höger, bort till det gulgröna rummet, säker snart K-märkt. Men trygg i en landstingsfilt känner jag hur jag slappnar av, zombiesprutan fungerar faktiskt, jag ser inte döda människor. Får nog döpa om den till anti-zombiespruta.
Hade vassa saker men vips fick jag samvetskval och en av de numera vitklädda (hygienregler) änglarna fick dem i present. Ångestskapande i kubik, men det var före sprutan, nu kan jag uppskatta att inte behöva fördriva natten med detaljplaner över hur hudlandskapet ska byggas om.
Kanske får jag sova i ett par dagar nu. Känner plötsligt tröttheten invadera mitt medvetande. Inte sederad utan just trött. Nog med action. Punkt slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar