Mer

Klarar bara inte att gå och lägga mig, energin brinner i kroppen. Har diskat och strukit. "Får" inte gå ut så länge det är mörkt (fast om jag skulle haft ett jobb där jag börjat 6, som jag haft ibland förr i tiden, så hade det varit helt normalt att gå ut i mörkret). Den enda bok av tio påbörjade som jag känner för att fortsätta läsa, Marya Hornbachers Vansinnet, är visserligen välskriven men kanske inte så bra för mig just nu att döma av det jag har läst hittills, den kan åtminstone vänta tills jag är utskriven från psyk (som om det vore en magisk gräns, då är jag normal igen). Jaha, då förfaller jag till det som alltid återstår, att spy ord på nätet. Kanske kan revidera min humördagbok också, den behöver lite tweaking nu sedan jag gått över till OpenOffice. En indikator månne att jag hemskt gärna pysslar med kolumner och grafer men inte har så stor lust att föra in dagens värden.

Jag kämpar hårt med det dubbeltydiga i att vara mycket medveten om nyanserna i mitt stämningsläge och samtidigt bara åka med bakpå vagnen utan styrsel. Jag kan intellektualisera och rationalisera finfint, kommentatorsrösten som ständigt står på, "nu är du nedstämd, nu är du suicidal, nu går det för fort, nu har du vanföreställningar". Även mitt uppe i hysteriska utbrott som jag alls inte kan hejda finns det en observatör. Det går säkert att ge sig in på metafysiska förklaringar men jag orkar inte riktigt med sånt. Jag kan intellektualisera men jag är inte ett piss intellektuell, magkänsla är vad jag vill ha. Frälsning.