Det var mysigt igår. Mysig lunch på restaurang, mysig hemmakväll (Mannen fyllde år).
Lite märkligt att känna sig helt uppochner idag. Så himla mycket vin drack jag inte igår. Känner mig för övrigt inte bakis utan som om en depp är i antågande. Sovit på natten, sovit på förmiddagen, somnade om vid 14. En märkligt sorts trötthet som inte är trött utan en längtan bort. Mannen har gått ut på promenad, jag borde verkligen ha gått med men jag famlade runt i sömndimman när han gick.
Det är oktober. Vacker månad men ack så farlig.
För mig år våren värst. Eller har iaf varit tidigare - det kan ju ändras. Jag tycker att hösten brukar ge en viss stillhet, och de krav på uteliv som ställs socialt under sommarmånaderna bleknar bort.
SvaraRaderaVad är det med oktober som är farligt för dig? Är det nedåtvändandet som eskalerar, eller finns det risk för mani? (Självklart svarar du bara om du vill, som alltid...)
Det påstås att många bipolära upplever årstidsväxlingarna som värst, men det kan vara hörsägen och ingenting jag har några bevis för.
Kram!
Saker kan hända året runt, men det finns ändå en tendens till att de mer extrema episoderna kommer tidig vår och höst. Förra året var jag inlagd en gång i oktober och en gång första veckan i november, och så kan det se ut. Om det bara går nedåt, eller uppåt först och sen ner, det varierar. Just nu känns det som om extremerna är bortmedicinerade så det borde inte bli något mer än möjligen små blippar, men sånt är lätt att bedra sig på...
RaderaKram!
Grattis till mannen! Ett restaurangbesök är ju alltid trevligt.
SvaraRaderaHoppas verkligen att det bara ett ett litet dipp och att dimman snart lättar för dig.
Kramar
Tack å Mannens vägnar! Vi är stammisar på en väldigt trevlig liten restaurang precis nere vid strandkanten.
RaderaJust idag mår jag bra, som det sjungs. Konstigt.
Kram!