tisdag 28 augusti 2012

Inbromsning

Tog den handfull piller jag skulle igår kväll och sov elva timmar! Känner mig ärligt talat ganska neddrogad nu. Gick till Coop för att handla frallor och det var knappt att benen bar på hemvägen.

Samtidigt har jag någon sorts känsla av att min kropp är tacksam, att det började bli slitsamt med all anspänning.

Kanske behöver jag vila nu. (Fast min hjärna säger men, men, men, alla projekt är inte avklarade! Gardinen då, gardinstången, gardinstångsfästet, sortera alla smycken, baka bullar o.s.v. - ja ni ser, sådana där livsavgörande saker.)

Ögonen faller ihop. Duntäcket lockar. Jag får vila, det är okej.

6 kommentarer:

  1. Sova behöver man och projekten finns kvar tills en annan dag...... men jag förstår din känsla av att vilja smida medans hjärnet är varmt. vad skönt att du har så nära och vad det verkar bra kontakt med sjukvården! Så du kan parera dina svängningar så gott det går med deras hjälp.... så har de lite koll på dig menar jag!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man blir bara sådär hjärntvättad att allt måste göras nu på en gång. Som om allting, inklusive gardingstänger, är jäääätteviktigt. Skumt. Visst har jag tur med vården just nu, de ställer upp enormt, testar mediciner, peppar, hjälper mig att göra det jag ska. Jag är tacksam.

      Kram!

      Radera
  2. Så skönt att kroppen får vila - välbehövligt. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag sov ett par timmar till på dagen så kroppstackaren var nog utmattad. Får acceptera denna medicinering ett par dagar till, så är det bara, även om jag sover bort tiden så har jag iaf inget särskilt viktigt att göra nu, så sömn är kanske det bästa sättet att utnyttja tiden och bli stabilare igen.

      Kram!

      Radera
  3. Vila och samla nya krafter. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Tar det relativt lugnt.
      Kram!

      Radera