Lyxhustru

Har inte röjt och städat något alls idag, så jag känner mig lat. Kan inte bestämma mig för vad nästa projekt ska bli. Det "viktigaste" dilemmat just nu är fönstret i sovrummet. De nya gardinerna är bruna men inte helt ogenomskinliga. Så här års duger de faktiskt helt okej, det är ju ändå mörkt när man lägger sig. Men till våren blir det kanske för knappt. Jag hade en mörk rullgardin men den var sönderblåst efter några år i ett fönster som står öppet oavsett väder och vind. Så frågan är a) ny rullgardin som kanske också blåser sönder b) ett extra par mörka gardiner bakom de andra c) persienner i mörkbrunt trä (bara för att jag tycker det är snyggt)

Observera nu: inget av detta är aktuellt förrän framåt vårdagjämningen. Men här sitter jag och googlar. När jag fastnar på saker vill jag att det ska hända nu nu nu. En konstig känsla av att missa något viktigt om jag inte genast ser till att ordna med vad det nu är.

Min impulskontroll är usel just nu, det ser t.o.m. jag själv. Whiskeyflaskan lockar trots att jag redan haft min månadsfest och trots alla medicinerna jag tar. Jag tänker knivar fast jag inte är olycklig alls. Men nej, jag ska inte. Räcker med att jag har tokshoppat idag. Det där gamla vanliga, 25% rabatt så man handlar, fast det skulle ju ha blivit billigare att inte handla alls. ;) Det värsta är att jag gillar det jag köpt och vill verkligen inte lämna tillbaka något. Ett par blanka svarta jeans, en svart plisserad blus och en vinröd fakeskinnjacka. Hade liknande jeans förut och använde dem flitigt tills de gick sönder, vilket jag tar som ett gott tecken, fast å andra sidan kanske det inte är ett gott tecken när kläder går sönder?

En affär som skulle flytta sålde ut byx/kjolgalgar jättebilligt, de är ursvåra att hitta tycker jag. Sådant där litet som man blir löjligt glad över.

Hade kunnat köpa mer. Hade kunnat köpa allt. Hela staden, hela universum. Känns det som. Jag älskar att kunna öppna garderoben och bestämma vem jag vill vara idag. Jag älskar mina nya kuddar och påslakan, jag menar jag njuter verkligen av att känna mig omgiven av färg, Mannen är en ängel som lät mig hållas och dessutom köpte dem åt mig.

Men nu är det snart slut med det. Från nästa månad är vi fattiga, Mannen går i pension. Så jag kommer glatt att få leva på de kläder och prylar jag redan har, vilken knappast är någon stor uppoffring, har mobil och dator som fungerar och garderoberna är välfyllda (understatement). Lär tyvärr bli färre turer till Sthlm och Gbg dock. Nåja, jag har bott i juniorsvit på Plaza (femstjärnigt i Gbg) två gånger så jag kan gott leva på minnena.

Har tagit nattmedicinerna och det känns så märkligt, jag är inte alls sugen på att sova men snart trillar ögonlocken ner. Ska bara ringa Mannen och säga godnatt.

(ja, och så får jag kanske stoppa undan kreditkorten :/ )