torsdag 9 augusti 2012

Insulinresistens

Fick återigen häromdagen den där liknelsen med diabetes. "Du behöver dina mediciner som en diabetiker behöver insulin." Men det finns en springande punkt: diabetes är inte ett dugg kul. Visst slarvar folk ibland ändå med sin diabetesbehandling för att det är så trist att följa dietregler och ta mediciner, men diabetes i sig - totalt oattraktivt.

Mina hypomanier är fantastiskt roliga, till en viss gräns. Att ha fått se världen sådan, färgsprakande, lysande, är en gåva.

Och ja, jag vet att jag jagar en hägring. Bara några få dagar och sedan avgrunden i sikte igen.

Men att tro att det skulle vara lätt för mig att ge upp topparna, även om det kanske är det mest rationella...

Det här är ingen tyck-synd-om-begäran. Jag har både fått vara i himlen och i helvetet, så det jämnar väl ut sig i längden.

16 kommentarer:

  1. Så du står på randen att tvingas välja? Blä för alla dessa beslut man bör ta som petar bort det roliga i livet. Har själv fått en valmöjlighet som jag borde ha beslutat mig för innan sommaren hade gått men uj vad dagarna har gått, o gått, o gått. Inte blev jag klokare av det heller. Kram på dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl ett ständigt pågående beslut... har trots allt medicinerats och felmedicinerats i många år. Men det är först på sista året som jag blivit så noggrant uppföljd att det faktiskt är en realistisk tanke att jag kanske kan bli relativt stabil med rätt piller och rätt leverne. Jag som mest har gått och väntat på nästa inläggning. Men som sagt, det har sitt pris. Känslomässigt svårt.

      Kram!

      Radera
  2. lite mer gråzon i vardagen kanske...
    jag har varit mer upp och ner än nånsin.
    vilket innebär klagomål från folk i periferin. sjukt.
    på lördag rockar jag med alla fem kidsen. det är det mest absoluta i tillvaron :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, gråzon har jag. Också. :)
      Folk, särskilt de som inte borde lägga sig i, kan ha åsikter. Vill att man ska vara förutsägbar.
      Hoppas din lördag blir super!

      Radera
  3. Jag håller med dig om att liknelsen inte alltid håller. För fan va skönt det är att flyga ibland. :) Det är inte alls lätt att ge upp...
    Väl skrivet!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du om någon vet väl...

      Med tvångsvårdsepisoden för 1,5 år sedan i minnet vet jag att jag måste sköta mig. Men jag slits mellan två hästar och känner mig uttänjd.

      Kram!

      Radera
  4. Besvärligt och man vill ju inte bli felmedicinerad. Hoppas det blir bra för dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Jag måste nog bara vänja mig vid att jag måste anpassa livet.

      Radera
  5. Aargh. Just nu verkar grått som en väldigt trevlig färg. Jag får ju aldrig flyga.
    Men så är jag också höjdrädd;)!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är också extremt höjdrädd om jag måste ex. stå på en köksstol. ;) Men vissa flygturer kommer jag alltid att minnas...

      Grått är definitivt att föredra framför svart.

      Radera
  6. Lite slitsamt "bara" med för djupa dalar och höga toppar.... juh. kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst sliter det. Och jag tycker att det också sliter med för mycket gråzon. Håhåjaja, aldrig är man nöjd.

      Kram!

      Radera
  7. Du är väldigt klok tycker jag. Kan inte säga att jag förstår dig,då jag är så lyckligt lottad då jag inte har såna där jobbiga humörsvängningar. Men du ska veta att jag ändå kan försöka förstå att det måste vara skitjobbigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När människor försöker förstå, även om de själva inte är i exakt samma sits, är det guld värt! Det märks att du är en varm själ. :)

      Radera
  8. jag saknar mina toppar så det gör ont.
    Saknar min spontanitet,den impulsiva sidan av mig...
    Känner mig instängd i min egen kropp, vill så mycket men kroppen hänger inte med.
    Varma kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske önskar jag mest ett erkännande av att det ÄR svårt. Att visst blir man glad över att få hjälp med de djupa dalarna, men det kostar samtidigt på. Vill att vården och andra människor ska förstå det.

      Stor kram!

      Radera