Compliance

Mannen sade "ring!" så jag ringde psykmottagningen. Syster I hade i måndags specifikt sagt att jag skulle ringa dit om läget inte var helt okej efter två dagar. Sjuksköterskan som svarade sa "varför ringer du hit?". Suck. Till slut lämnade hon iaf ett meddelande till Dr C, som ringde upp efter en stund.

Bort med en medicin, sänk en, sätt in en vid behov, ta tusen sömnpiller (ja, det känns så), pratas vid igen på måndag. Det känns bittert men jag ska följa råden. Hade jag bestämt själv utifrån någon sorts objektivt perspektiv så hade jag gjort just de ändringarna. Så när tvivlet på läkarna slår till får jag lita på mig själv.

Vi glömmer det dystra för en stund: min ärkesnälla man körde mig till Ikea och jag fick köpa påslakanen och gardinerna och kuddarna som jag ville ha. Det är ett galet ryck men jag kommer att älska min säng ännu mer nu. Något att komma ihåg är att alla tokinfall man får när man är lite speedad inte är dåliga. De kan vara det, de kan t.o.m. vara urusla. Men ibland får man till det. För ett par år sedan låg jag vaken i två nätter på psyk och möblerade om kök, hall och vardagsrum, bl.a. med Ikea-appen i mobilen och en bärbar. Lyckades genomföra det sedan (med stor hjälp från Mannen förstås som monterade allt, jag är en tjejtjej på det området). Det blev mycket bättre än innan.

Jag är så lugn på yttersta ytan nu, tror jag. Konstigt att känna sig skiktad som salt och sött vatten.