lördag 7 mars 2009

Tvåtiden

Det känns lite fascinerande att jag inte är tröttare, trots en veckas minimal sömn. Har någon sorts energi i kroppen, men i övrigt är jag inte uppspeedad. Bara vaken.

Lite framtidsleda. Jag är redan trött på arbetsträningsjobbet, men vet inte vad jag ska bli när jag blir stor (utom förhoppningsvis några kg mindre). Ibland undrar jag om det är någon sorts balansräkning, att jag betalar för mitt lyckade kärleksliv med total katastrof karriärmässigt. Äh, jag vet väl att det inte funkar så, vill bara ha en förklaring...

Just nu vill jag inte vara ensam, men det är något fel tid på dygnet att vara sällskapssjuk.

6 kommentarer:

  1. haha ja kanske inte många som är vakna för att vara sällskapliga SÅ dags :) Skön du é :)
    Kram

    SvaraRadera
  2. När du blir stor ska du alltså bli mindre... Mmmm... Tror jag vill bli samma som du.
    Förresten tror jag inte att bippar blir stora. Vi är fast i en "timewarp".

    http://asiktskanonen.se/2008/12/27/med-barnasinnet-for-evigt-ristat-i-synapserna%E2%80%A6/#comments

    Önskar dig en skön helg!

    SvaraRadera
  3. Maria - tyvärr inte, jag fick lägga mig och krama halvsovande Mannen.

    Kimmi - hmm, intressant teori. Måste klura lite på detta!

    LaLuna - tack.

    Kramar så det räcker till alla!

    SvaraRadera
  4. Hur menar du med balansräkning? Undrar om du tänker likadant som jag?:0)
    Kramar

    SvaraRadera
  5. Bloggullet - :) Tänker väl ungefär att man har en begränsad summa lycka (olika stor för olika människor), och det man tar ut i en kolumn av sitt liv blir en brist i en annan kolumn... allt blir plus minus noll.

    Äh, jag tror väl inte egentligen att det är så, det är mer en känsla jag har ibland när jag funderar över mitt liv...

    Kram!

    SvaraRadera