lördag 28 mars 2009

Trevlighetsmasken

Fredagen kändes lite avslagen, trött efter att sonen hade åkt hem, var inte särskilt inspirerad på arbetsträningen. Fikade med C så gick lite tid, gjorde av med Mannens pengar (betalade räkningarna), sen satt jag mest bara vid datorn. Inte så mycket att skriva om alltså.

Av min son fick jag låna en lärobok i biopsykologi, Från neuron till neuros av Stefan Hansen. Att läsa romaner är fortfarande helt kört, men denna ska jag banne mig ta mig igenom, den verkar intressant och lättläst. Bara jag får ta det i små munsbitar och inte behöver hålla en röd tråd i minnet så går det, det är därför jag kan läsa saker på nätet där det mesta kommer i småförpackningar.

Dagens begivenhet är en familjelunch för att fira Mannens son, inte hemma hos oss så jag behöver inte pyssla med något, men ärligt talat är sånt lite av en pärs för mig. Artig konversation och allt det medför. Jag kan göra det, hänga med i snack om allt möjligt och omöjligt, skratta på rätt ställe, men egentligen blir jag så otroligt rastlös att jag måste diskutera tyst med mig själv och strängt förklara varför det är bra om jag sitter kvar på stolen. Men vissa saker måste man bara genomföra. Så dåligt mår jag inte att jag inte kan. Vill bara gnälla lite. Tyck synd om mig som måste gå på fest.

Och så den ständiga knäckfrågan: vad ska jag ha på mig? Världsproblem.

4 kommentarer:

  1. Trots att jag ofta babblar på kalas så har jag pressen på mig att vara trevlig och rolig osv. Och jag tror att jag babblar av ren nervositet ibland, så kalas är egentligen en plåga för mig och jag vill därifrån så fort som möjligt.

    Jag kan få panik och känna mig instängd om jag tvingas sitta där för länge.

    Så jag vill komma hem, pusta ut och ta av mig trevlighetsmasken som du skriver.
    Jag hoppas att du får trevligt ändå.Och att du kommer på vad du ska ha på dig.
    Kramisar

    SvaraRadera
  2. Bloggullet - så är det för mig också. Nu är jag iallafall hemma. Det var trevligt, men jag sa till värdinnan (Mannens ex) redan vid ankomsten att jag har huvudvärk och är trött idag och måste gå tidigare. Så jag hade min reträttväg klar. Stod åtminstone ut i två timmar, det är rätt bra jobbat. Sen fick Mannen skjutsa mig hem (han åkte tillbaka förstås, vill ju inte förstöra för honom)

    Sååå skönt att hoppa ur finbyxorna och sätta på musik och veta att jag är ensam en stund.

    SvaraRadera
  3. Jag hatar kalas..eller alla tillställningar där man måste vara pigg, trevlig och perfekt..
    sånt är skitvårt och jobbigt.
    Jag trivs bäst hemma eller hos mina närmsta vänner.

    Hoppas det blir trevligt för tig i alla fall.

    Kram

    SvaraRadera
  4. Tack LaLuna. Jag tror vi egentligen är rätt många som inte gillar uppstyltade kalas.
    Nu blev det inte så farligt, men tur att jag kunde gå därifrån, 2 timmar är max vad jag klarar.

    SvaraRadera