lördag 14 mars 2009

Dåtid

Psykfalls-arkeologi. Grävde fram en blogg på engelska som jag startade 2003. Intressant och jobbig läsning. Beskriver på många ställen tydligt mönstret ett par glada dagar>mer och mer frenetisk och splittrad>kraschar, långt innan jag fick min nuvarande diagnos. Också det där "vaknade glad och pigg utan särskild anledning", och att det splittrade läget var då jag var mest benägen att skada mig.

Finns också episoder med psykosliknande upplevelser likt den jag nyligen hade, jag kollade mot min patientjournal och där står det inget om det så jag har säkert inte sagt något till läkarna, utom litegrann en gång för ett år sen.

Så grymt skönt att inte ha behövt vara inlagd på sista tiden. Allt stirrande in i väggen som jag ägnat mig åt där...

Fan vad uttrycksfull jag är ibland på engelska. Använder ord jag inte visste att jag kunde.

2 kommentarer:

  1. Jag finner ofta att engelskan är ett rikare språk. Att det faktiskt är enklare att uttrycka sig känslomässigt på engelska.

    SvaraRadera
  2. Kimmi - jag tror engelskan ger mig en aning distans till det jag skriver om, så jag vågar vara mer öppen. Det känns liksom mindre personligt samtidigt som jag skriver mer personligt.

    SvaraRadera