lördag 7 mars 2009

Historia

Med alldeles för mycket ledig tid på hand fick jag ett ryck och skapade en blogg där jag lade upp en gammal text från 2007, egentligen bara en oansenlig minnesanteckning från ett nära självmordsförsök och en psykvistelse.

Särskilt när jag mår rätt bra är det ibland nyttigt att påminna mig själv om varför jag ska hålla på med terapi och mediciner och skötsamhet, varför jag inte bara kan skita i allt.

Om någon vill läsa (så jättespännande är det inte) så finns den här:
http://ordminnen.blogspot.com

4 kommentarer:

  1. Nej vet inte när jag ska träffa min läkare näta gång, men jag ska träffa terran påmåndag i alla fall.
    Just precis nu mår jag liiiiite bättre..så kanske håller det på att vända nu.
    Tack för att du bryr dig..det betyder mycket.
    kram

    SvaraRadera
  2. Tack för att du delade med dig av dina upplevelser. Det betyder så mycket att läsa om att fler har samma tankar och känslor som man själv kan ha, även om man inte önskar någon att ha det så förstås.
    Så tack än en gång.
    Kramen.

    SvaraRadera
  3. LaLuna - hoppas det vänder. Kram!

    Kimmi - det är så många gånger jag läst saker folk skrivit som givit det där igenkännandet, och ja, det betyder mycket, så jag är glad att det kunde ge dig något, även om det är en massa elände. Kram!

    SvaraRadera
  4. När man läser det du skriver slås man av hur starka livskrafterna är.. så starka att de nästan kan ta livet av oss... man känner sig ganska liten inför den kraften och ja man får tänka på det när man kämpar med behandlingar.... Tack för att du delar med dig! Det tänder upp ett ljus i min värld.... av att jag inte är ensam.... även om jag helst önskar att ingen behövde må så! Det är ju tur ändå att det hemska försvinner och att man inte behöver leva i det jämt....
    kramar

    SvaraRadera