Igår körde jag "fake it till you make it"-strategin och gick på stan med en kompis. Fast att fixa håret och sminka mig kom jag mig inte för. Hon sa att jag verkade en aning flummig och det tro fan, men jag klarade iaf att inte vara alltför depressiv och tråkig. På Lindex köpte jag underkläder på rea, ängeln på min högra axel sa att de skulle passa bra till den blå klänningen du ska ha på dopet i november, djävulen på den vänstra menade hånskrattande att de kunde ju bli snygga under liksvepningen. Ambivalent är ordet för dagen.
Blodprovet jag skulle ta igår satte lite myror i huvudet på de stackars damerna på vårdcentralen, för de hade aldrig sett just det provet förut och fick slå fram och tillbaka i datorn. Förhoppningsvis blev det rätt till slut. Det skulle skickas till Lund så det är en sån där specialgrej. Som ofta när vården ansträngt sig lite för min skull känner jag mig skyldig, men samtidigt är jag ju tacksam över läkare som är noggranna.
Försöker tänka efter vad jag vill göra idag, men allt flyter ihop. Anhedoni är en av de jobbigaste aspekterna av depression, det blir grått och konturlöst och inget lockar. Det jag har lärt mig med åren är att göra saker ändå, ta hjälp av omgivningen om så behövs - inte säkert att det blir kul men det gör åtminstone inte situationen värre.
Usch för att du har det så svart just nu. Jag hoppas det inte varar länge!
SvaraRaderaKram.
Tack Silver, jag hoppas också att det vänder. Försöker tänka att jag ju brukar svänga på några veckor, så det gäller "bara" att hålla ut.
RaderaKram!
Att stå och flirta med döden är inget roligt...... det är som att man drivs ut på en planka och helt plötsligt står man där, öga mot öga med döden. Förbannat irriterande skulle jag säga, och orättvist. Vem vill ha en sjukdom där man SJÄLV flirtar med döden liksom....... ja man vill ju inte ha en sjukdom där det flirtas med döden över huvudtaget. Fanns det en instans dit man kunde protestera skulle jag protestera för alla oss som står där ibland..... längst ut på plankan.
SvaraRaderaDet där med aktivitet är ju alltid frågan om...... hur mycket bygger upp och när bryter det ner...... svårt att avväga..... Gott att du kom iväg tror jag eftersom du verkar ha farit väl av det. Vad är fix när man står öga mot öga med döden liksom......kan jag tänka men det är ju ÄNDÅ viktigt. Men "lagom" viktigt. Man får väl surfa fram när man är i det dära statet...... ta sig från dag till dag på de tuvor som bär......
kram och krya på dig!
Om det vara någon annan som sa det där till en som man säger själv så skulle vederbörande åka dit för olaga hot så det sjunger om det. För det är ju faktiskt mordhot man lever under. :( Jag vill också lägga in en protest för oss alla!
RaderaFör mig är dagsutflykter lagom egentligen - men när man då har familj som bor i helt andra ändar av Sverige så går det inte att genomföra rent praktiskt, utan jag måste ut på dessa resor som suger musten ur mig för det är samtidigt livsnödvändigt för mig att få träffa mina nära och kära. Så det är smällar man får ta.
Jag lever från stund till stund, det går.
Kram och tack!