Nu har jag druckit kaffe, läst Hyresgästföreningens tidning samt plockat undan tvätten, och vet inte vad jag ska hitta på så här dags. Sticka borde man väl göra. Eller något sådant. Jag tror jag har en påbörjad halsduk i gömmorna? det är ungefär där min skicklighetsnivå ligger. Fast för tusen år sedan när ungarna var små stickade jag tröjor med mönster och grejer, hur det nu gick till. Jag målade tavlor också, men det har jag inte haft inspiration till på mycket länge. Finns ingen lustkänsla utan bara dåligt samvete för att jag inte är mer kreativ.
Fick iallafall fotohyllorna på plats, d.v.s. Mannen skruvade och donade och jag stod tjejaktigt och höll ett vattenpass och hejade på. Det är en viss nackdel med att ha en händig karl, jag fixar inte mycket själv, men jag måste säga att fördelarna överväger kraftigt. Jag kan hjälpa honom med mobilen istället.
Att gå ut och gå tre på natten är väl inte så smart, antar jag, så det får vara. Nöjer mig med att glatt lyssna på dyster musik i halvmörkret. Tog en knäckemacka, annars har jag slutat att äta så förbannat som jag gjorde nyss när jag var deppig (tre kg plus på en vecka är måttligt roligt). Det är nog nya medicinen. Jag vet inte längre hur jag äter i mig själv egentligen när jag hela tiden påverkas av piller hit och dit. Är fortfarande rätt överviktig men att banta är samtidigt så obehagligt fixerande, så det får duga att åtminstone inte trycka i sig som en galning (ett högst adekvat uttryck - hur många galningar hetsäter inte p.g.a. medicinerna?)
Fundering när jag läser i Aftonbladet att Mikael Persbrandt säger sig vara diagnostiserad bipolär - det verkar finnas grader i stigmatiseringshelvetet, för jag har ännu inte sett många kändisar gå ut med att de har borderline/IPS eller schizofreni, exempelvis (då räknar jag inte dessa listor på internet där folk har gissat vad diverse historiska figurer har lidit av). Inte för att jag tycker att någon - kändis eller ej - har någon plikt att berätta detaljer om sin psykiska status. Det är mer bara en liten observation.
Äh, jag tror jag har några grejer att sortera.
Jag tänkte samma sak angående Persbrandt. Och Blondinbella med sin ADHD. Konstig värld vi lever i, där psykisk sjukdom fortfarande är så stigmatiserat att en vid många tillstånd måste hålla käften för att inte ses som en galning. :(
SvaraRaderaHoppas att du får en fin dag!
Kram!
Jag tänker att om folk bara vet en liten stereotyp aning om ett tillstånd så är det kanske nästan värre än om de inte vet något alls, om man nu ska tala om det. Om borderline är "de där hysteriska brudarna som skär sig" så är det rätt begripligt om någon inte vill gå ut med den diagnosen. Det låter värre och med lägre status än "har bra och dåliga dagar men är en genialisk konstnär" typ som man skulle kunna glossa över bipolär med. Sedan tror jag att allt som har med psykoser att göra alltid kommer att skrämma folk, för det är liksom närmast det man i vardaglig mening tänker på som att bli galen, tappa sin identitet (och eventuellt bli farlig). Om inte ens psykvårdspersonal kan befria sig från sina fördomar så är det väl inte mycket att hoppas på att "allmänheten" ska det *cynisk morgon i Skåne*
RaderaI vilket fall, tack, ska försöka hitta på något trevligt, ha det bra själv.
Kram!
Jag har tappat all inspiration till att vara kreativ, och jag brukade måla och teckna varje dag förut... Kanske kommer det tillbaka, kanske inte... Det märks.
SvaraRaderaKram till dig.
Ja det är nog svårt att tvinga fram det, men jag hoppas lusten kommer tillbaka för oss båda!
RaderaKram!
Förr då barnen var små så var det fullt upp. Man sydde, stickade, bakade bröd, lagade all mat från grunden, syltade, saftade... men nu så hinner man knappast med att äta. Konstigt det blivit!
SvaraRaderaMen nu luktar det så gott i mitt kök, äppelkakan som stått i ugnen läskar mig.
Ha en bra dag!
Kram
Man var väl så upptagen att man inte märkte att man inte hade tid!
RaderaNjut av äppelkakan! :)
Kram!