Som alltför lätt blir fastnar jag på nätforum. Försöker bara läsa men en del saker rinner ur mig ändå, inget viktigt egentligen, jag vill bara "höra" mig själv. Lite sällskapssjuk är jag allt och Mannen sover sött, liksom förhoppningsvis mina vänner. Tänk en gång för tusen år sedan när man var tidningsbud och alltid ute och kutade så här dags. Det var faktiskt lite småmysigt på sommaren. Mitt i centrala Stockholm. Många fina gamla hus. Då var man ung och aldrig rädd.
Stockholm, javisst ja, skulle ju kolla upp flygbiljetter till Mannen. Då har jag något att pyssla med en stund. Just nu är jag grymt sugen att åka med, men lite sunt förnuft spökar i bakhuvudet och säger att jag kanske inte garanterat är stabil om någon vecka, nu när jag nyss börjat med en ny med och mått bra i exakt en dag. Det är inte så underhållande att krascha när man är bortrest, eller som det ofta blir, när man sätter foten på hemmaplan igen (som det blev nu efter den senaste resan).
Färgerna har kommit tillbaka, och musiken. Den grå hinnan har slipats av.
Vad skönt att läsa att du är på väg åt rätt håll. Och jag älskar ditt sätt att skriva, det går verkligen att känna stämningarna.
SvaraRaderaKram!
Jag vänjer mig aldrig; varje gång jag glidit ner i depressionsträsket så förundras jag: var det så här otäckt det var? Och lika förvånad blir jag när det ljusnar igen.
RaderaTack återigen för dina snälla ord!
Kram!
Du har verkligen enorm styrka i dig. Både i att klara av svårigheter och i att kunna se det goda i livet, även när det är svårt. Det är så lätt att hamna i en plats där allt är mörkt och för att våga se ljuset måste kunna ta steg framåt. Du är otrolig och dina ord är fantastiska att läsa.
SvaraRaderaKram!
Vad är egentligen styrka? Jag tycker det är svårdefinierat. Har nog mer en förmåga att flyta med, även om jag är en mästare på att älta det som varit så lever jag paradoxalt nog ganska mycket i nuet. Jag kan nästan alltid skratta, det kanske är en styrka.
RaderaOch så vänder jag på det ohanterliga begreppet och säger att du är verkligen en stark person själv, när oddsen emot dig är så höga så fortsätter du loppet ändå. Åh, vad jag hoppas att du om några år kommer att kunna se tillbaka på den här tiden och känna att livet ändå inte fick dig på knä.
Kram!
Styrka är ett extremt problematiskt begrepp, det håller jag absolut med om. Dock anser jag att styrka ligger i att kunna både acceptera och förändra på en och samma gång. Flummigt, eller hur?!? :) Nej, men att, som du, kunna må dåligt och flyta med samtidigt som du gör vad du kan för att må bättre, så anser jag dig stark. Att dessutom kunna verbalisera är i sig en styrka. Din blogg är ett underbart uttryckssätt att läsa.
RaderaTack för dina ord! Jag önskar också att jag har styrka nog att fortsätta, och att dessutom kunna se tillbaka på det utan att säga att det förstörde mitt liv. Framtiden får utvisa.
Kram!
Tack för dina fina ord, jag passar på att suga åt mig när jag för stunden inte är fången i det elakt negativa självsnacket.
RaderaVi kan bara försöka. Det är inte så bara.
Kram!