fredag 31 maj 2013

Regndroppar

Jag kämpar. För att vara i nuet. För att sakta ner. För att inte följa impulser (gedigavgedigavgedigav). Gammal musik för att dränka tankarna som hoppar hage. Allt känns bakvänt, men jag är lycklig. Mannen säger åt mig, det är väl tur antar jag, kanske gör jag som jag ska ikväll och kanske sover jag mig ner till en mer dämpad nivå. Usch så trist. Jag vill att saker ska vara som jag vill och inte som de är. Som en barnunge som inte fick rätt födelsedagspresent.

Att en lobelia kan vara så blå att den spränger sig loss från bakgrunden.

4 kommentarer:

  1. Du är ingen barnunge! Klart som sjutton att en önskar att en bara kunde få njuta av ögonblicket, av stunden, av nuet!!! Tycker du är stark inser situationen och gör vad du kan för att ändra den, även om du egentligen inte vill!

    Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du för dina ord. Jag gör en ansträngning att lyssna till andra trots att det går emot känslan av att veta bäst.

      Stor kram!

      Radera
  2. Åh. Det där är skit. När det spretar mellan impuls och förnuft. Men. Jag tror du ska lyssna till mannen. Han känner dig nog trots allt. Mer än du kan ana (om jag förstått det hela rätt).

    Stor kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, han vet. Och jag kan aldrig bli arg på honom ens när han trycker på ömma punkter, för jag är trygg i att han aldrig någonsin vill mig illa. Det blir bara lite trassligt i skallen när det är så här, parallella verkligheter liksom.

      Stor kram!

      Radera