onsdag 8 maj 2013

Behagligt

Så fint det var igår, riktig försommar. Jag promenerade ner till stan och tog en glass, nu igen. Lite lätt städning när jag kom hem. En kompis kom över på middag och det blev mycket prat om hundar, jag har aldrig haft hund och vet ingenting men det är roligt att höra om. Ja, överhuvudtaget är det roligt med folk som verkligen tycker om något.

Jag mår balanserat bra igen. Tog min Seroquel senare igår och kunde därför stanna uppe längre, den är sövande. Det innebar att jag blev väckt av alarmet i morse, men det är okej, det är bättre att jag sover lagom mycket än dessa tolvtimmars-maraton. (Medicinen ger dessutom livfulla drömmar; i natt smög jag in med en lång hemlig kod i det italienska parlamentet för att lämna något, jag fick också 100 euro av en taxichaufför som tyckte att jag omedelbart borde lämna min man, som i drömmen inte var Mannen utan någon obestämd hotfull figur. Tänk om man vore lika äventyrlig dagtid!)

Idag småregnar det och det lutar åt att jag ska tillbedja i köptemplet tillsammans med en kompis, bara hon får ordning på sin dator först. Vi har känt varandra i sådär elva år tror jag, och nu går hon på samma bipolärkurs som jag, ingen av oss hade diagnosen då, så det kan bli - men det är trevligt.

Funderar lite över hur man ska förmå sig själv att ta det lugnt när man är uppåt, om jag blir det igen någon gång. Det går liksom helt emot ens tankebanor då. Men det vore en bra konst att kunna.

Kanske dags för lite lunch, det finns grönsaksgryta och ris kvar från igår. Det får det bli!

4 kommentarer:

  1. Guu så gott med glass!!Jag har inte ätit en endaste glass än :(. Ska verkligen ändra på det imorgon :-). Tänker strunta i om det regnar ute, glass ska jag ha!!

    Det där med att "ta det lugnt när man är uppåt" har jag också funderat på. Kommer du på nån bra lösning så får du lova mig att tala om hur du gjorde ;-).

    Kram / Nina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart du måste ha glass! :)

      Ibland hjälper det lite att min man säger åt mig att dämpa mig, fast han kan ju inte alltid vara närvarande och vakta mig. Nej, jag får hoppas att medicinerna hjälper nu.

      Kram!

      Radera
    2. Haha!!
      Har också fått det sagt till mig att "dämpa mig lite"...
      Ibland funkar det klockrent för att sen ibland så blir det en totalt motsatt effekt. Jag varvar upp mig själv till skyarna och blir helt obstinat!! "Här ska ingen säga till mig att jag ska dämpa mig"!!!!
      Sen faller man...
      Ja du vet...

      Kramar

      Radera
    3. Jo, jag lyssnar inte till någon annan än Mannen i det läget (och ibland inte ens till honom, jag har så bra bortförklaringar...)
      Det är svårt att få ihop alla sina jag. Inte för att jag känner mig personlighetskluven, men ens känslor och erfarenheter sträcker sig över så vitt skilda områden...

      Kram!

      Radera