fredag 24 maj 2013

Nattmara

Vaknar mitt i natten, stel av ångest. Dåtiden klibbar fast vid mig. Lika bra att gå upp, placerade mig framför tv:n ett tag men filmen jag tittade på spårade ur mer och mer så nu sitter jag här framför datorn istället. Jag är iallafall lite lugnare nu, inte lugn men lugnare, efter en kopp kaffe och några chokladbitar. Vill inte ta mer benso, klarar mig nog ändå. Ska surfa runt och tänka på annat, som hur skådespelerskor kan springa i full fart över en gräsmatta i höga klackar och de senaste turerna i lokalpolitiken. Vad som helst tills ögonlocken faller ihop igen.

8 kommentarer:

  1. jag har så ont i mina fötter. som om jag inte vet vart jag ska och inte har medel att ta mig dit. eller för att jag ska stanna här på fläcken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan vara smärtsamt att önska. Ändå gör vi det.

      Radera
  2. Vet inte riktigt vad jag skall säga, det låter för jävla jobbigt. :( Jag bara önskar att det går över snart!

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äh, vi har nog alla varit med om mycket värre. ;) Men tack! Jag har ätit ett par knäckemackor, detta lugnande medel, men bestämde mig till slut att det var värt en stesolid till också. Jag flyttar om kläder och googlar saker som vad en bilbiljett till Helsingörsfärjan kostar, hjärnan hostar fram saker att pyssla med och ångesten är lite blekare nu.

      Kram!

      Radera
  3. Ååh, inte kul att vakna vid den tiden och dessutom med ångest. Dagen blir så lång då.
    Hoppas att den har släppt ordentligt och att du kan krypa ner i sängen igen.

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det är bättre iallafall och blir nog sängen om en stund. Har inget jag måste göra på förmiddagen.

      Kram!

      Radera
  4. Ånger vill gärna komma smygande nattetid....ibland inte ens smygande utom som ett box i halsregionen. Du verkar hantera det bra även om det många gånger är jobbigt.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag är van (även om det inte alltid hjälper).
      Kram!

      Radera