måndag 4 mars 2013

Uppdyk

Inte andas. Upp mot ljuset. Fortsätt simma. Actionfilmernas undervattensscener skrämmer huden av mig. Jag är inte en av de där som kan hålla andan.

Men även om vattnet kyler lite så ligger jag uppe vid ytan nu. Efter tre dygn som företrädesvis tillbringats i sängen är jag kanske redo att eventuellt ge mig ut i världen en liten stund.

Det har inte varit djävulskt. Inga suicidtankar. Mer en sorts krypande utmattning. Tunga armar och ben, tungrodda tankar. Jag gäspar fortfarande. Idag ska jag ändå. Duscha och klä på mig och avlägsna flagnande nagellack, diska och laga mat. Vanligheter.

9 kommentarer:

  1. Tacka vet jag simringar ;) Låter en hålla näsan över ytan ytterligare ett tag. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Simringar är bra ;) Familjen, vänner, vissa inom vården ibland, medicinerna, naturen, vardagstrivialiteter också.

      Kram!

      Radera
  2. Vanligheter är inte så dumt när världen svajar. Jag borde följa ditt exempel och faktiskt ta tag i saker. Det brukar kännas bättre efteråt.

    KRAM!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag rekommenderar det. En liten sak i taget. Jag har just duschat och diskat en halv disk. Om den andra halvan blir diskad återstår att se, men man får försöka titta mer på vad man gör än på vad man inte gör...

      KRAM!

      Radera
  3. jag känner som om jag håller på att tappa allt.
    penicillin som inget gör mer än magen lös.
    helt tomt på kontot och så det här med att vara i en burk.
    nåja...

    SvaraRadera
  4. En släng av det du har, har nog jag
    Glad för din skull, inte värre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trist att du också.

      Det kunde nästan alltid varit värre, lär man sig till slut.

      Radera