Inte andas. Upp mot ljuset. Fortsätt simma. Actionfilmernas undervattensscener skrämmer huden av mig. Jag är inte en av de där som kan hålla andan.
Men även om vattnet kyler lite så ligger jag uppe vid ytan nu. Efter tre dygn som företrädesvis tillbringats i sängen är jag kanske redo att eventuellt ge mig ut i världen en liten stund.
Det har inte varit djävulskt. Inga suicidtankar. Mer en sorts krypande utmattning. Tunga armar och ben, tungrodda tankar. Jag gäspar fortfarande. Idag ska jag ändå. Duscha och klä på mig och avlägsna flagnande nagellack, diska och laga mat. Vanligheter.
Tacka vet jag simringar ;) Låter en hålla näsan över ytan ytterligare ett tag. Kram
SvaraRaderaSimringar är bra ;) Familjen, vänner, vissa inom vården ibland, medicinerna, naturen, vardagstrivialiteter också.
RaderaKram!
Vanligheter är inte så dumt när världen svajar. Jag borde följa ditt exempel och faktiskt ta tag i saker. Det brukar kännas bättre efteråt.
SvaraRaderaKRAM!
Jag rekommenderar det. En liten sak i taget. Jag har just duschat och diskat en halv disk. Om den andra halvan blir diskad återstår att se, men man får försöka titta mer på vad man gör än på vad man inte gör...
RaderaKRAM!
jag känner som om jag håller på att tappa allt.
SvaraRaderapenicillin som inget gör mer än magen lös.
helt tomt på kontot och så det här med att vara i en burk.
nåja...
Hellre frisk, rik och lycklig. Om katten själv får välja.
Radera♥
RaderaEn släng av det du har, har nog jag
SvaraRaderaGlad för din skull, inte värre.
Hå
Trist att du också.
RaderaDet kunde nästan alltid varit värre, lär man sig till slut.