Jag har sovit som en gris på sistone, minst 9 timmar per natt (utan sömnpiller). Det är bra för min objektiva mentala hälsa. Nu vaknade jag plötsligt kl 4 och kunde inte somna om. Fick se soluppgången och kände i hela kroppen hur det subjektivt får mig att må bra. Tidiga morgnar är så intimt förknippade med hypomanirus, och plötsligt längtar jag igen efter att bli hög och flyga med fåglarna in i solen. Med förkrossande tyngd vet jag att jag inte får, att det blir mycket surt efter, att jag ska ta mina mediciner och vara försiktig. Ibland suger det att vara förnuftig.
Undrar när värmen kommer?
Idag verkar det som:) Här hos mig i alla fall, är det strålande solsken.
SvaraRaderaTack för dina ord hos mig. Kram!
Förnuftighet är inte kul. Att tänka efter på de långsiktiga konsekvenserna istället för nutidens rus kan vara för jävligt. Men du verkar ju ha gjort ditt val angående hur du ska leva, så fantastiskt att du lyckas hålla kvar i det även när suget kommer.
SvaraRaderaKram!
My - nehej, här nere i söder är det moln. Man får väl ha tålamod...
SvaraRaderaKram!
Charlyene - jag börjar nog inse att det är för dyrt helt enkelt. Nu senast ledde det där att slarva med stressnivån till sex veckor på psyk. Jag orkar inte, jag är för gammal. Så jag gick och lade mig och lyckades somna om.
SvaraRaderaKram!