Nu är ordningen återställd, jag har Mannen hemma igen. Hans resa gick bra trots att jag inte var med som hysterisk reseledare. Istället har jag drömt hela natten om missade tåg och felaktiga bussbyten. Skulle ta mig från Gotland, som intressant nog låg på västkusten, till Lappland via Stockholm som låg söder om Gotland. Kanske inte så konstigt att det var svårt.
Kanske är det lite så jag känner mig. Vilse. Vet inte varthän och varför. Vemod.
Jag är inte olycklig, inte just nu. Men jag sörjer mitt liv. Ingen direkt att skylla på, ofta har saker bara blivit utan att någon varit illasinnad, bara mänskliga tillkortakommanden och livets gång. Några svarta figurer finns det väl, liksom vissa speciella ljusbärare. Mest får jag det ändå till att jag är rätt klantig. Jag har svårt att helt förlåta mig själv.
Får slita mig ifrån alla vindlande funderingar, tänka smått, här och nu. Har saker att se fram emot i veckan, frisören, bio, kanske blir en fika med en tjej jag träffade på psyk och gillade, och så då en Göteborgs-helg. För mig är det väldigt mycket aktivitet. En sak om dagen funkar, annars blir det gärna frontalkrock i hjärnan. Men jag är tacksam över att jag klarar av åtminstone den där enstaka aktiviteten. Jag är inte död än! ;)
Man får försöka se det positiva i tillvaron. Att du inte är död än är ju väldigt mycket positivt =)
SvaraRaderaJag försöker också se det positiva. Igår frågade chefen mig om jag visste ifall det fanns några pinnar som man kunde ha som blommpinnar. "Nej, inte mer än tandpetare" svarade jag. Hon gick upp på övervåningen och sedan kom ner med fyra smala pinnar och sa "dessa får duga" Jag kontrade "Ja dom är bättre än stockar i alla fall" Haha, livet blir så mycket enklare om man ser det positiva. Hoppas du får en underbar lördag, fast här är det regnigt =(
Massa kramar
Vad bra att du kan se fram emot de positiva saker i livet som väntar dig. Stort plus till dig. Kramar!
SvaraRaderaSom vanligt sätter du ord på mina tankar, just det att sörja sitt liv. En sak om dagen är lagom för mig också, och ibland orkar jag inte ens det.
SvaraRaderaSå det är bara att sträva vidare och försöka förlåta sig själv, något även jag har oerhört besvärligt med.
Ha det bra kära vän och ta hand om dig.
Kramisar
Maria - ja du är ju riktigt duktig nu på att se saker från den ljusa sidan, eller hur?
SvaraRaderaKram!
My - Egentligen är jag väl bäst på att se problem. ;) Men ibland känns det, tack och lov, som om man kan ha en lite mer överseende attityd mot livet.
SvaraRaderaKram!
Bloggullet - förhoppningsvis är det en fas vi går igenom, och kommer ut starkare och mer positiva på andra sidan.
SvaraRaderaTa hand om dig, du också.
Kram!