Görbra i Götet. Alltid så skönt att träffa ungarna, kolla upp att de har det bra. Hann med att fika med två fina kompisar också, och en fotosafari i Botaniska trädgården.
Känns acceptabelt nu, även om jag var väldigt rastlös igår och fick ta en sömntablett. Tror jag måste ha några komplett händelselösa dagar nu. Dricker kaffe för att uppnå den där klarheten i huvudet, skarpare konturer som lugnar ner.
Tittar på ett glas på skrivbordet, det gör tjänst som pennmugg, dekorerat med glasmosaik i olika färger. Min pappa har gjort det, pappa som dog för länge, länge sedan. Fortfarande kan jag inte sakna honom, inte förstå vad jag skulle med en farsa till. Sorgligt? Kanske. Jag har ändå gått en otänkbar massa år i terapi. Vissa saker håller jag så hårt i att de blivit en del av mig. Vill inte ens släppa in min terapeut i några av mina känslomässiga rum. Det är svårt att pusha mig att förändras, jag sätter ner hälarna om det inte sker på mina villkor. Har blivit överkörd förr, vill inte dit igen, och stackars oskyldiga hjälpare får slita för att nå mig. Något öppnare har jag blivit med åren, men det går med snigelfart.
Blev jag dyster nu? Jaha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar