Identitetshandling

Ett par lugna, händelselösa dagar. Skönt. Det enda jag insett är att jag absolut inte bör satsa på en karriär som mattelärare. En gång i tiden pluggade jag Matematik E, nu minns jag inte riktigt hur man gör enkel division. Fascinerande på sitt sätt. Men diverse urtöntiga svensktoppslåtar kommer jag fortfarande ihåg (Michelangelo do-di-do-do). Jävla hjärna.

Ibland undrar jag hur mycket stryk skallen tagit av dåligtmående+tunga mediciner+ECT. Man har liksom ingen placebogrupp att jämföra med. Samtidigt satte jag ju 2,0 förra året, mitt uppe i ECT-underhållsbehandlingen, så riktigt illa kan det väl inte vara. Svårt ändå att låta bli att ställa frågan när koncentrationssvårigheterna gör sig påminda, de påbörjade men ej utlästa böckerna samlas på hög. Somnade ifrån ytterligare en film igår efter att ha tappat tråden (ok den var rätt långsam och på tyska så det är nog begripligt trots allt.)

Fick höra snälla ord igår från en halvny bekantskap. Att hon tyckte jag är klok och självsäker. Visst blir jag glad men - ja just det, det där men:et - det är svårt att relatera till. Att man kan göra ett så annorlunda intryck än den man är i sin inre värld. Blir påmind om den där gången när en psyköverläkare som jag var bekant med från ett helt annat sammanhang, och som inte visste om min karriär som psykfall, skrev och tackade mig för de värdefulla och förnuftiga råd jag kommit med. Jag hade väl då knappt hunnit ut från den senaste i en lång rad inläggningar där jag inte ens var betrodd med att gå till kiosken själv. Hur byggs ens självbild upp, vad tar jag till mig av omgivningens input, vad gör jag med den, finns det överhuvudtaget något autentiskt jag och vad utgörs det av i så fall? Ok, den gamla frågan om själens vara eller icke vara.

Kanske ändå inte så konstigt att jag ofta längtar efter att begrava mig i bedövande banaliteter.