Balansövning

Nöjd känsla. Lite hopdragen i maggropen men annars en nacke som håller upp huvudet.

Lyckades chocka min psykolog idag, berättade hur smidigt det gått när jag träffade min mamma häromdagen och hennes nya öppnare attityd. Det har ju inte precis varit det genomgående temat tidigare, om man säger så. Samtidigt känns det inte som att mitt liv hänger på det. Jag är glad men inte överväldigad, så mycket betyder det inte för mig nu. På ett sätt är det lite synd att det inte kom för några år sedan då det verkligen hade betytt något. Men hursomhelst, skönt att känna sig lagom oberörd, tillräckligt låg tyngdpunkt nu för att hålla sig upprätt även om hon ändrar sig tillbaka.

Har varit hemifrån hela dagen, känns bra. Först fikade jag en lång stund hemma hos C, hon som har världens mest entusiastiska hund, den kryper nästan ur skinnet av glädje när någon kommer och hälsar på, man blir glad bara av att se den. Sen var det ingen idé att gå hem, så jag gick en minisväng på stan innan jag skulle till psykologen. Och sen ner till Friskis&Svettis för jympa. Märker att jag föredrar manliga jympaledare, det är inte så trassliga stegsekvenser och mer raka rör. Idag bytte jag t.o.m. om i omklädningsrummet istället för att gömma mig på toa. Har pratat med båda mina barn och S på telefon, och Mannen förstås. Sträckt ut tentakler, orkat engagera mig.

Nu är det 7 månader sedan jag senast skadade mig och var inlagd, så jag fick en 7:e berlock till mitt armband, ett yin-yang-märke. Det känns så passande, ljus och mörker, en mörk plats i ljuset, en ljus plats i mörkret, att leva med motsatserna i helheten.