Träffade min mamma igår. Hon och en väninna brukar åka på spa varje år och jag tog tåget upp och åt lunch med henne. Det gick kanske bättre än någonsin. Hon verkade uppriktigt glad att se mig och småpratet flöt på. Hon verkade ha det bra. Efter ett tag vågade hon t.o.m. börja fråga om hur jag mår, vad jag fått för diagnos och behandling, varför jag tror att jag blivit dålig, allt sånt som hon bara vågat beröra ytterst ytligt förut. Och en liten lektion i familjehistoria - att min farmor högst troligt hade återkommande depressioner visste jag, men tydligen var min mormorsfar jättesjuk. Min mamma visste inte exakt vad som var felet, bara att han var "helgalen" och satt på Säter i åratal tills han dog. Där ser man.
Hon ville absolut ge mig en present, de hade fått en rejäl bonus i spabutiken för att de är stamgäster, så vi shoppade loss, jag fick ett rätt snyggt set tvålpump och tandborstmugg och en rosendoftande kroppslotion. Gulligt av henne.
Gick gångvägen längs stranden från stationen till spahotellet, en bra bit. Kulingväder, saltlukt, vågor, måsar som envist försökte flyga i motvind. Rensad hjärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar